Hej igen.

Det var någon som sa till mig att det är galet att lägga ut saker på nätet, för att det ligger kvar i evigheters evighet. Och eftersom jag går igång på att göra saker som folk i min omgivning tycker är dumt blev jag sugen på att börja blogga igen.
Så jag gör ett försök:
Hej igen.
Vi säger hurra för att det är fredag, eller hur?! Jag har slösat bort hela den här förmiddagen med att göra ingenting (har massor av jobb som skulle ha varit klart i oktober) och vet att jag kommer att få panik om en liten stund. Men just nu njuter jag av att göra ingenting.
Snart ska jag hämta Mose och hans bästis Elin. Mose ska lära henne att spela schack (!!!), sa han i morse. Vi får se om jag hittar honom bland alla barn på skolan - han har nämligen inga framtänder just nu, vilket gör att han ser väldigt annorlunda ut. Han ser liksom ut som ett stort barn. När blev mitt barn stort? När blev det inne att spela schack?

På tal om ingenting så firade Fredrik och jag 10-årig bröllopsdag ganska nyss (15 november). Rolig som jag är skickade jag en bukett med rosa blommor till Fredriks jobb. Det roliga är att det bara jobbar män där -  jag kunde liksom se Fredrik framför mig, när han gick genom korridoren med en stor rosa bukett i famnen... sånt är nämligen lite känsligt på just den arbetsplatsen. Man blir liksom lite retad av sina arbetskompisar, om ni förstår vad jag menar (larvigt, men samtidigt väldigt användbart!). Fast det roliga förstördes eftersom han öppnade blompaketet inne på sitt kontor och packade in buketten igen innan han gick hem. Tror att han kände det på sig. Typiskt.