måndag 25 februari 2013

Livet

Kan ni fatta!? Att solen sken hela dagen idag!
Jag fick energi och blev fasligt sugen på att så frön till trädgården, så jag läste min bästa trädgårdsbok från pärm till pärm medan kaffet blev kallt.
I år ska jag testa lite nytt, tänkte jag. Inte gå emot förutsättningarna så mycket, utan mer följa med och välja sådant som passar in i vår trädgårdsplätt. Därför kommer nog ett par rosor få åka. Jag vet, det är sorgligt, men de skulle må mycket bättre någon annanstans.
Vi började den här dagen med att gå till förskolan. I olika raggsockor, som vanligt. Hittar aldrig två likadana till mig själv och hinner aldrig leta ordentligt. Gör ni?

En av mina största fobier är att frysa (andra fobier: att flyga flygplan och att vara hungrig), så jag drar alltid på mig alldeles för mycket kläder.
Min mössa är ganska ny och väldigt skön och snygg. Den är handvirkad och kommer från Rumänien. Märket heter Dece och om ni har lust kan ni läsa mer om märket här.


Sen, senare på dagen, efter jobb, gick jag tillbaka till förskolan för att hämta. Såhär glad var ungen som jag fick med mig hem!


När vi kom hem matade vi fåglarna. Jag fattar inte hur mycket de små liven lyckas få i sig!


Och när vi kom in byggde vi flexitraxbanor i olika varianter och former. Vissa mer avancerade än andra. Våra bilar tävlade och min kom hela tiden sist. Som vanligt...
Och det var den dagen det, på ett ungefär.

måndag 18 februari 2013

Hello from London

Det var ju några veckor sedan, men bättre sent än aldrig. Eller?
Jag orkade inte ta med min bästa kamera och London visade sig från sin vanliga vädersida (grått), så bilderna blev sådär.
But anyway...

En eftermiddag skulle vi dricka afternoon tea. Och äta en massa snittar och scones och bakelser och kakor. Mer äta än dricka, egentligen. Och det var himmelskt gott och fruktansvärt dyrt.
Efter en stund tröttnade Mose, tog sin plastriddare och la sig raklång på golvet. Heltäckningsmatta såklart och efter ett antal scones ville jag göra likadant, men vågade inte.


Oallmänbildad som jag är trodde jag att den här byggnaden höll på att byggas, att den inte alls var klar. Men den ska tydligen se ut såhär. Jag saknar en spets längst upp...


The pose! Och ser ni - sol i London!!!


Vi ville fota Fredrik i en röd telefonkiosk, men varenda en vi såg var full av turister (!!!). Så det fick bli en svart.


Dessutom åkte vi röd dubbeldäckarbuss och vi fick sitta längst fram längst upp. Bästa grejen på hela resan tror jag. Tyckte vissa.


Bästa bilden från helgen ser ni nedan. Vi är helt betagna av korpar. Galna turister!


Jag gillade London. Och ska definitivt åka tillbaka nångång.
Jag har alltid hört att maten inte är så bra, men oohh så fel - jag fick massor av bra vegetarisk mat på varenda ställe. Och alla var så väldans trevliga och glada. Fint.

torsdag 14 februari 2013

Varje år

Jag längtar efter ljuset, efter att plantera i trädgården, efter att kunna ha ytterdörren öppen. Jag hamnar här varje vinter, i en tillvaro av längtan till det som ska komma. Jag glömmer bort nuet och tänker att då, när solen värmer, då ska jag göra, då ska jag leva lite mer. Kanske slöseri med tid, för vintern är ju lång och den återkommer såklart varje år, varesig vi vill eller inte. Igår frågade Mose 'varför dagarna går runt' och jag förklarade bäst jag kunde om hur jorden snurrar och allt det där. Och samtidigt tänkte jag, är detta verkligen nödvändigt, att vi ska behöva upppleva vintern varje år. Kanske kunde det räcka med var tredje?


Alla hjärtans dag. Jag önskar att den kändes lite mer som tusen paljetter. Men man har väl inte roligare än man gör sig, antar jag, så jag får väl helt enkelt se till att få lite mer party-känsla innan dagen är slut.
Vad ska ni göra?

söndag 10 februari 2013

Världens bästa frukost


Veckan var intensiv. Så att vakna i lördags morgon utan väckarklocka kändes fint. Och att dessutom bli bjuden på frukost av sin femåring!!! Det slår allt. Han ställde fram och fixade och gjorde iordning och ropade att 'nu kan ni komma, nu är det frukost'. Han hade till och med hällt upp filen, lagt müsli i min och äppelmos i Fredriks, precis som vi vill ha det.
Min älskade unge.

onsdag 6 februari 2013

Ja

Trumvirvel... jag fick jobbet! Hurra!
Chefen ringde igår förmiddag och jag blev så glad och hon sa att hon blev glad för att jag blev så glad.
Det var så lustigt, för när jag läste jobbannonsen tänkte jag att det här jobbet är mitt, det är precis vad jag vill ha. 167 sökte tjänsten, så du kan ju fatta att jag är glad!
Jobb är en krånglig sak. Det är så viktigt att man trivs, för det är ju på jobbet som man tillbringar nästan all sin vakna vardagstid. Samtidigt är det just ett jobb, något man har för att tjäna pengar för att kunna leva och göra saker på fritiden. Komplext, liksom.
Och det är ju inte bara att välja och vraka. Inte för mig iallafall. Jag har sökt många jobb och längtat efter den där tryggheten i ett fast jobb där jag vet att jag kan och får stanna. Det funkar bra nu också, med flera deltidsjobb i olika projekt, men ändå, jag vill ha stabilitet nu.
Jobbet är en administrativ tjänst på ett habiliteringscenter för barn, inom landstinget. Jag kommer både att få jobba med administration och med människor, med papper, datorer, struktur, problemlösning och med ord, möten, livserfarenheter, rädslor, skratt, tårar.
Jag ska nog baka en tårta till mig själv. Eller köpa.

Nu ska jag klappa katten och sen ska jag sova. God natt.
(bilden kommer härifrån)

tisdag 5 februari 2013

På väg till jobbet

Vi hade fina dagar i London. Hann väl inte med allt som jag hade velat, men en femårings ben är varken särskilt långa eller snabba så vi tog det i hans takt. Jag gillade London. Människorna var artiga och glada och hjälpsamma. Maten mycket bättre än jag hade trott. Och bussarna lika fina som de jag sett på bild.

Nu har jag dykt in i jordens mest hektiska vecka. En sån vecka som känns som att gå i stark motvind ungefär. Och snart ringer de om jobbet som jag berättade om, det jag så gärna vill ha. Så himla nervöst.