Frön

När värmen kommer.
Och allt är ljusgrönt.
Då längtar vi ut. Efter att gräva med händerna i jorden, trycka i små frön, gå barfota, bli solbrända.


Han där i keps har valt frön. Morötter och ärtor.
Nu tänker vi leva livet resten av sommaren. Och resten av livet, antar jag.

Majdagar

Vi har en teaterapa bland vitsipporna. Igår fick han välja lite nya kläder på hm, ett par t-shirtar och luvtröjor. När han provade sa han att "mamma, jag ser ut som en riktig skolpojke nu". Och han ställer en massa frågor om rymden, om elektricitet, om molnen och annat som är väldigt svårt att svara på. För ett par veckor sedan undrade han varför en del människor har "sån där rökelsepinne i munnen"...

Efter en hel del teaterapande måste man köpa glass. Det blir en hel del glass. Som det ska vara, antar jag.
Vi hjälpte till att städa ett garage inför min mosters och kusiners kommande flytt. Och jag insåg att jag nog har blivit lite gammal, för vi satt ju alldeles nyss barnvakt åt Viktor och nu är han en lång tonåring.


Lycka är att leka ute, utan en massa overaller, vantar, vinterkängor och iskalla näsor. BFF.


Och lycka är även att få en inramad "Buzz Lightyear i rymden".

Igår städade vi bilen, som vi ska försöka sälja. Vet inte varför bilden fick vara med här. Kändes helt enkelt som en bra verklighetsbild på nåt sätt. Verkligheten som liksom aldrig går att komma ifrån, som är fin och jobbig och skitig och bra på samma gång. En dag ångest, andra dagen lycka. Som en bergochdalbana utan slut, pirr och skräck och skrik och skratt.
Nu ska jag gå och njuta av fler majdagar.
Hej.

32

Jag fyllde år i förgår. 32.
Så himla fint att fylla år, tycker jag. Har inte så mycket åldersnoja just nu.
Av Fredrik fick jag ett nytt objektiv till kameran.
Av andra fick jag pengar och blus och strumpor och saftkanna och blommor och böcker och halsband och lite annat.
Häromdagen beställde vi en septemberresa till New York. Det kommer att bli rasande fint. Vi firar ju 10-årig bröllopsdag i år, plus att Fredrik fyller väldigt jämnt (40!). Idag på morgonen kom jag på att vi åker samma vecka som Mose börjar föskoleklass - hur smart? Man kan väl inte tänka på allt, tänker jag (men skolstart borde ha funnits någonstans i bakhuvudet!).
För övrigt laddar jag inför nästa vecka - börjanyttjobbveckan.
Jag är nervös, men det ska bli fint.
Och basilikan och persiljan växer, tillsammans med min nervositet.
Har ni några New York-tips?

Prat

Det där livet, ni vet. Det där krångliga och svåra som nog aldrig går att förstå sig på.
Om livet kan man prata i timmar. Men bara med några få och kanske aldrig helt och hållet.

Saker som jag inte kan prata om:
ångest
rädsla

Saker som jag kan prata länge om:
djur
(framtids)drömmar

Överlag är jag dålig på att prata om saker. Tappar lätt bort mig, svävar iväg. Jag har så svårt för att tycka saker i diskussioner. Ofta tycker jag ingenting och undrar om det är något fel på mig. Ofta undrar jag hur iallsindar man kan tycka så mycket om helt (enligt mig) oväsentliga ting och i nästa sekund inte bry sig ett dugg om de stora och svåra och farliga och enorma och vackra sakerna. Men väsentligheter kan väl se olika ut, antar jag.

Imorgon ska jag baka och plantera om lite. Inte så mycket att orda om. Bara att göra och det är fint.

Nästan där

Jag tänker att jag ska ta kort på saker, främst på sticklingarna och de små plantorna som har kommit upp och allt det där. Men mörkret hinner alltid ifatt mig om kvällarna. Och hemmet är alltid lite för stökigt för att visa upp.
Vi försvinner lite bland allt det odlade. Tomatplantor och dill och pelargoner och paprika och timjan och gräslök och timjan och allt annat. Men häromdagen kom jag på en strålande idé - en perfekt idé för en med alldeles för få fönsterbräden. Jag ska sätta upp en hylla i fönstret, rakt över liksom, som ett fönsterbräde fast i mitten av fönstret.
Jag har mätt och Aron ska såga och sätta ihop och sen ska jag måla vitt. Därför tvättar jag gardinen idag, som jag sen ska vika ihop och lägga in i lådan. För med två fönsterbräden i ett litet fönster känns en gardin lite överflödig.
Det är sådana projekt jag har nu, när våren är på väg. Då kommer lusten tillbaka. Och energin.
Snart slipper vi varma kläder. Snart. Snart slipper vi stressen med hundra lager på lager före förskolan och jag slipper säga åt katten att nu hinner vi inte leka mer.
Snart.
Barfota.

Rosa och svart, samtidigt

Jag vaknade tungt idag. Som med en stor sten över mig. Tror att det beror på influensan som hänger kvar, och på lite annant som rör sig i närheten och som liksom tornar upp sig så smått.
Iallafall, jag gick upp och gick till frisören som fixade till min lugg. Hon gör det gratis, precis när jag vill och när min lugg behöver det. Jag sa till henne att jag är så glad att jag (hon) klippte lugg till slut och att den inte alls behöver fixas med så mycket som jag trodde. Hon sa att det är nog för att mitt hår ville bli klippt lite sådär rejält. Ja, så är det nog, sa jag.



Efter lite tafatta deklarationsförsök (eget kapital och moms och resultat och milersättning och jag vet inte vad) tog jag och en vän tåget till trädgårdsmässan. Tjockt med folk, tjockt med fröer, plantor och sticklingar.
Jag köpte en hel del, men jag visar en annan dag, för just nu är det mörkare än det har varit på länge. Extra glad är jag för Vallmofrön. Jag har velat ha Vallmo så länge jag kan minnas. Rosa stora med svart i mitten, som livet ungefär.

Måste bara tillägga att igår såg jag Silver linings playbook. Se den.

Tips

Och jag glömde säga (skriva) att ni ska kolla extra noga på Moses mössa i förra inlägget. Mössan med reflexnamn på.
Jag har ju sagt det förr, men om man vill ha en lika snygg mössa till sin egen unge (eller till sig själv) kan man gå in på www.stinadesign.se och beställa en. Jag kan rekommendera velourinsida, mjukt som inget annat. Fast nu när vårvindarna blir ljummare kanske det räcker med en vanlig tunn. Äh, man gör ju som man vill. Såklart.

Påsklov

På påskdagen åkte vi ner till Småland, Mose och jag. Med tåget, ett gammalt tåg som rasslade och skakade lite mer än vanligt.
Vi stannade nästan en vecka och trots att vi var ute i solskenet varje dag började en slags förkylning krypa sig på när vi satt på tåget som tog oss tillbaka hem i fredgas. Så nu är jag sjuk. Hostar som en tok och har ont i hela kroppen.
Hur som helst - här är glimtar från veckan i skogen. Dit jag längtar.

En förmiddag gjorde mamma fika och vi gick upp till gläntan i skogen, där solen värmde.


Och vi pratade mycket med hästarna. Bella var så glad och pigg och ville helst att vi skulle stå och umgås med henne hela tiden.



Och vet ni vad - snödropparna hade kommit till platsen där de alltid visar sig först.


Min farmor och jag. Efter äggletning i trädgården. Solen! Ser ni solen!
Farmor äter en godisbit på bilden, hon var lite bekymrad över det, att det syns att hon tuggar. Men det är bra, tänker jag, att vi tuggar på godis i solskenet.


Sune var på besök och det var vi så glada för. För ett tag sedan flyttade han till en ny familj, men just den här veckan var han och hälsade på. Hura för oss. Och för Mose, som var överförtjust.


Kusiner. Som vi saknar för jämnan.





En dag åkte vi ännu längre ut i skogen, till Hanses skogsmaskinsjobb. Mose fick provköra och det var nog veckans höjdpunkt skulle jag tro.




Och en tidig morgon red jag islandshäst. Lycka!


Nu är vi tillbaka hemma och jag försöker kurera mig så gott det går. Är i och för sig glad att sjukan kom efter att vi åkt hem.
Idag snöar det, som ju säkert många av er redan har sett. Så jag kryper ner under täcket och väntar på våren och en lite mer frisk hals.

Ny soffa!

Jag har en miljard sånahär bilder och filmer i min telefon. Jag överdriver inte.

För övrigt kommer vår nya soffa imorgon. En inspelad röst ringde från Ikea och ställde en massa ja- och nejfrågor. Som till exempel: kan en 12 meter lång lastbil parkera utanför ditt hem. Såklart att den inte kan, men jag svarade ja. För vad händer om man svarar nej? Kommer de inte då? Jag vill ha min nya soffa! De får helt enkelt improvisera, backa lite snitsigt och se upp för rabatten. Ska bli spännande.

Han i hatten

Jag är trött, så det blir bara instagrambilder.
Två från i morse. Bästa tiden på dygnet.  Allt är ljust, allt ligger framför. Kaffe i köket med skitiga fönster, katten som sträcker på sig, pojken som inte vill ta av sig pyjamasen, radion som knastrar.


Han är mitt allt, han där i cowboyhatten. När jag säger att jag älskar honom svarar han "jag vet, mamma", som världens självklaraste sak.
Hela dagen har han väntat på kvällen. För vi hade bokat biobiljetter till 3D-filmen Croodarna.
Vi skrattade så att popcornen hoppade och folket sa schhhhh. Men vi kunde inte låta bli.

Snart en tomat

Jag sitter med papper. Högar av papper från Lovely chaos-butiken. De allra sista innan deklarationen kommer och allt ska skickas in. Jag har skjutit på det, gömt kvittona och lapparna och allt det där i ett skåp, har inte orkat. Men nu är jag så illa tvungen.
Och det gör ont i hjärtat, på riktigt. Det liksom vrider sig lite där inne. För alla de där kvittona påminner om varenda detalj, varenda känsla, varenda tanke och ord kring drömmen som jag hade. Som inte blev som jag drömde.
Men jag dyker i, tar tag i och gör klart. Inte tänka så mycket.

Idag kom första lilla plantan upp. Tomat står det på etiketten. Jag undrar hur det kan komma sig att bara två frön har grott än så länge? Två av jättemånga. Kanske hamnade de lite närmre ytan än de andra? Eller var de extra starka kanske? Eller så längtar de efter våren lite mer än de andra. Som jag.
Det är fint att se när de växer, det gröna är liksom vår och nytt.


Sticklingarna väntar. Och Elefantörat växer till sig.



Fint och bra.
Till skillnad från snöyran där ute.
Jag planerar påsktårta och bestämmer mig för att värmen kommer snart.
Vad gör ni?

Lugg och en helg

Helgen började med ledig fredag.
Jag hade bokat tid för klippning och lugg fick det bli. Första gången sedan lågstadiet. Som jag har lugg, alltså.

Och jag gillar den, luggen. Det tar ett tag att vänja sig, skulle jag tro. Och det tar nog lite tid att komma på exakt hur jag vill ha den. Kanske att jag inte vill att den ska vara riktigt så bred. Och kanske behöver den kortas ett par millimeter. Men det är ju petitesser. Huvudsaken är förändring!
Sen, i april, ska jag färga. Jag behöver nytt nu, jag behöver känna mig lite ny.


I går hade vi en bra lördag. Vi köpte såjord, sen sådde vi tomat- och paprikafrön. Som förhoppningsvis ska få komma ut i varma sommarsolen sen när de har växt till sig och solen har blivit varmare. Mycket varmare. Tror ni att det någonsin kommer att bli vår på riktigt?


Sen på kvällen såg vi den här filmen. Inte jättebra, men ändå väldigt snygg och speciell och en aningens tänkvärd då och då. Klippen var dåliga och slutet gick alldeles för snabbt, men annars. Och Kirsten Dunst, henne måste man tycka om.

Lite närmre

"Mamma, om jag håller Lola - kan du ta en bild på oss då!?"
Och hon ligger i hans famn, stilla, njuter. Hon är en riktig njutare, som finner sig i det mesta. Ja, utom att äta torrfoder.

Det ska bli så fint att börja nya jobbet i maj. Har jag sagt vad jag ska göra? Iallafall... jag ska jobba som administratör på Habiliteringscenter för barn med funktionsnedsättning. Jag har bytt bana så många gånger, inte vetat vad jag har velat, längtat efter något beständigt men samtidigt känt mig så rastlös. Nu känns det rätt. Jag har i och för sig inte börjat än, men både hjärtat och magen säger att det blir bra.

Nu räknar jag ner veckorna och dagarna. Tar mig igenom och ser framåt.
Jag tror att jag är lite närmre den jag vill vara. En bit kvar, men definitivt närmre. Jag kan se tydligare nu vad jag verkligen uppskattar och vad som inte alls är viktigt.
Det finns saker som jag längtar efter så att det gör ont ibland, men ändå känner jag att det kommer att bli bra, att det kommer att ordna sig så småningom.

Precis före våren

Fönstret på kontoret på mitt jobb. Fint, som ni ser.

Det går veckor mellan orden här. Och veckorna går fort.
Marssolen värmer, katten vill ut och idag såg jag krokusblad i trädgården.
Vi gör lite nytt hemma. Sålde soffan och köpte en ny som kommer om ett par veckor eller så. En soffa som ska ge oss lite mer rymd. Medan jag väntar pryder jag vardagsrummet med påskliljor.
Mamma har varit här hela veckan, men nu har hon åkt och vi saknar henne. Vi har planterat om växter tillsammans. Fikat och promenerat och åkt skridskor och allt såntdär fint.



Nu är det kväll och fredag och Mose och jag är ensamma hemma. Vi dansar till Lorax-musiken (borde nog visa en dansvideo...), äter chips och dansar lite till. Hög volym ska det vara, men grannarna tycker nog att det är ok, en fredagskväll.
Imorgon jobblördag.
Helt ok.
Nu: godnattsaga.

Livet

Kan ni fatta!? Att solen sken hela dagen idag!
Jag fick energi och blev fasligt sugen på att så frön till trädgården, så jag läste min bästa trädgårdsbok från pärm till pärm medan kaffet blev kallt.
I år ska jag testa lite nytt, tänkte jag. Inte gå emot förutsättningarna så mycket, utan mer följa med och välja sådant som passar in i vår trädgårdsplätt. Därför kommer nog ett par rosor få åka. Jag vet, det är sorgligt, men de skulle må mycket bättre någon annanstans.
Vi började den här dagen med att gå till förskolan. I olika raggsockor, som vanligt. Hittar aldrig två likadana till mig själv och hinner aldrig leta ordentligt. Gör ni?

En av mina största fobier är att frysa (andra fobier: att flyga flygplan och att vara hungrig), så jag drar alltid på mig alldeles för mycket kläder.
Min mössa är ganska ny och väldigt skön och snygg. Den är handvirkad och kommer från Rumänien. Märket heter Dece och om ni har lust kan ni läsa mer om märket här.


Sen, senare på dagen, efter jobb, gick jag tillbaka till förskolan för att hämta. Såhär glad var ungen som jag fick med mig hem!


När vi kom hem matade vi fåglarna. Jag fattar inte hur mycket de små liven lyckas få i sig!


Och när vi kom in byggde vi flexitraxbanor i olika varianter och former. Vissa mer avancerade än andra. Våra bilar tävlade och min kom hela tiden sist. Som vanligt...
Och det var den dagen det, på ett ungefär.

Hello from London

Det var ju några veckor sedan, men bättre sent än aldrig. Eller?
Jag orkade inte ta med min bästa kamera och London visade sig från sin vanliga vädersida (grått), så bilderna blev sådär.
But anyway...

En eftermiddag skulle vi dricka afternoon tea. Och äta en massa snittar och scones och bakelser och kakor. Mer äta än dricka, egentligen. Och det var himmelskt gott och fruktansvärt dyrt.
Efter en stund tröttnade Mose, tog sin plastriddare och la sig raklång på golvet. Heltäckningsmatta såklart och efter ett antal scones ville jag göra likadant, men vågade inte.


Oallmänbildad som jag är trodde jag att den här byggnaden höll på att byggas, att den inte alls var klar. Men den ska tydligen se ut såhär. Jag saknar en spets längst upp...


The pose! Och ser ni - sol i London!!!


Vi ville fota Fredrik i en röd telefonkiosk, men varenda en vi såg var full av turister (!!!). Så det fick bli en svart.


Dessutom åkte vi röd dubbeldäckarbuss och vi fick sitta längst fram längst upp. Bästa grejen på hela resan tror jag. Tyckte vissa.


Bästa bilden från helgen ser ni nedan. Vi är helt betagna av korpar. Galna turister!


Jag gillade London. Och ska definitivt åka tillbaka nångång.
Jag har alltid hört att maten inte är så bra, men oohh så fel - jag fick massor av bra vegetarisk mat på varenda ställe. Och alla var så väldans trevliga och glada. Fint.