Veckan var intensiv. Så att vakna i lördags morgon utan väckarklocka kändes fint. Och att dessutom bli bjuden på frukost av sin femåring!!! Det slår allt. Han ställde fram och fixade och gjorde iordning och ropade att 'nu kan ni komma, nu är det frukost'. Han hade till och med hällt upp filen, lagt müsli i min och äppelmos i Fredriks, precis som vi vill ha det.
Min älskade unge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna några små ord