Tomat och gurka

Jag har fått körsbärstomats- och gurkplantor av min bror och hans Emma.
Och nu hoppas jag att jag ska kunna sköta om.
För sorgen över att jag blev tvungen att säga upp min kolonilott sitter fortfarande i och gnager lite.
Men gurkor och minitomater ska nog göra susen.
Mot abstinensen att inte få gräva så mycket den här våren.

31

I måndags fyllde jag år. 31. Det blev en så himla fin dag.
Först frukost, tårta och ballonger i sängen.
Sen var jag ledig hela långa dagen. Mose och jag fixade i trädgården, vilade. Och vilade lite till.
På kvällen kom min yngsta bror och min äldsta granne på middag.
Fint.



Hoppas att ni får en riktigt kul helg! Kram.
(av Fredrik fick jag ett nytt köksbord, vars storlek gör sig bra i vårt lilla kök)

I två lokaltidningar

Lite lustigt på något vis.

Går även att läsa HÄR (sidan 26-27).

Går även att läsa HÄR  (sök på lovely chaos, så hittar ni den.)

Kontakten med omvärlden urdragen

Vårt internet fungerar inte.
Därav dålig blogguppdatering och minimal bloggläsning just nu.
Bara så att ni vet.
Återkommer.
Kram kram

Skratta motgångarna i ansiktet

Vet ni!? Solen kom tillbaka igår! Och idag var den kvar!
Hela frukosten badade i solstrålar.
Det är en tid nu, då saker står på spel, då jag önskar att jag såg över muren, kunde se hur det ser ut där på andra sidan, efteråt.
Men det är ju inte så det funkar. Det gäller att hålla sig kvar, kämpa på för att till slut komma över.
Fast jag känner mig stark och låter mig inte nedslås helt och hållet.
Istället har jag bestämt mig för att säga till motgången - "haha, du kan inte ta mig". Istället för att börja gråta och bli ynklig. Som jag så lätt annars blir.
Det känns bra att skratta motgångarna i ansiktet.
Testa!

Lookbook

Som alla andra proffsiga måste ju jag också ha en så kallad Lookbook:

Se så glatt och trevligt barnen leker i sina mössor från Lovely chaos. (förutom min egen unge som just vid det här ögonblicket inte hittade sin nya mössa, ups.)

Alvar proppar munnen full med påskgodis, medan mössan håller kalla vårvindar borta från de små öronen.

Sömmerskan och lille Albert, vars snor rinner trots den värmande och sköna mössan (syftningsfel? naturligtvis menar jag att Alberts snor rinner, inte sömmerskans).

Se så glad Fabian är över sin nya mössa.

Oj, fel. Men jag bjuder på den.

En kramar, en puttar. Men som sagt, mössorna sitter där de ska.

Har ni sett finare barnmössor?

Nä, jag tänkte väl det!
De här tre och en hel massa andra coola barnmössor finns just nu på lovelychaos.se.
De finns i storlekarna 0 år, 1-3 år och 3 år och uppåt. Såklart lite beroende på hur stort huvud man har (måtten står angivna i shopen). Om du vill beställa en mössa men inte har lust att betala webbshopens automatiska frakt på 59kr, kan du maila beställningen till emeli@lovelychaos.se. Då behöver du bara betala den faktiska frakten.
Först till kvarn...
Samtliga barnmössor är sydda av STINA.

Kakor

Glad Påsk!
Vi är i Småland. Fikar och har det trevligt.
Igår var vi på 29-årskafferep. Bland annat.

Rätt ska va rätt

Det känns väldigt bra att ha rätt. Speciellt efter att ha tjatat och gnatat och gnällt i ungefär två månader. Så nu mina damer och herrar borde även ni som har Google Maps hitta till butiken. Hurra!

Nödnummer

Vi sitter i bilen, Fredrik, Mose och jag. Vi pratar om utryckningsfordon, om vilket telefonnummer man ska ringa om man behöver polis, ambulans eller brandbil. Mose säger att han vet, han säger att man ska ringa 112.
Sen är han tyst en stund, innan han frågar: "men vilket nummer ska jag ringa om jag behöver glassbilen?"
"Ingen aning, men det måste vi ta reda på", svarar jag.

Buss!

Vi har haft vår lediga dag idag.
Jag frågade Mose vad han helst av allt ville göra.
Åka buss, svarade han.
Så då gjorde vi det.
Först pendeltåg en liten bit. Och sen buss en liten bit.
När vi kom fram åt vi lunch med Fredrik.
Sen buss och tåg hem igen.
Så himla mysigt. Och otroligt underskattat.
Man behöver liksom inte krångla till det så mycket för att det ska bli en riktigt bra dag.

Suddig i kanterna

Känner ni er också suddiga ibland? Liksom som om ni flyter ut i kanterna? Som om ert riktiga jag inte riktigt hittar hem?
Det gör jag.
Då undrar jag vad jag gör, vem som är jag, vad som är meningen att jag ska göra och vara.
Ibland kanske jag fokuserar alltför mycket på att det bara finns en enda plan.
Jag kommer på mig själv.
Och får ändra i tankarna.
För egentligen tror jag på flera olika planer, flera vägar som kan vara rätt. Och allting rasar inte samman bara för att jag kanske inte väljer att fortsätta på den väg som jag började gå på.
Det är ju så lätt att sätta sig själv och andra i fack.
Här är jag. Där är du.
Det kan vara tryggt att sitta i ett fack. Och om det funkar, om man känner sig glad och nöjd är det bra, då har man antagligen hittat rätt.
Men om man inte hittar sitt fack (som jag)...
Då gäller det att inte haka upp sig på att en enda väg leder till målet, att liksom tvinga sig att gå den där utstakade vägen bara för att det var den man trodde var rätt och riktig.
För då blir man... alldeles suddig.
Och till slut tappar man bort sig själv helt och hållet.