Ibland är jag livrädd.
Ibland glad och förväntansfull.


Vill ju att allt ska hända nu, att kön ska ringla utanför dörren när jag öppnar ;)
Men det är inte så enkelt.
Jag ska se tillbaka på den här tiden sen och tänka att det var värt det, varenda minut, varenda krona.
Och jag ska säga att 'se, va bra det gick, det går bara man vill'. Ska jag säga.
Det är fint att ha bloggen. Och att läsa andras. Så uppmuntrande ord. Så inspirerande. Ens egen värld liksom vidgas och man ser att det finns andra som också tappert kämpar. Med vardag.
Igår var det ju alla hjärtans dag (som alla vet). Fredrik kom hem med en enorm påse smågodis. Haha, han vet vad jag gillar.



















