Frukost / galgletare

Jo, ibland måste man äta kakor till frukost. Typ Maryland cookies, som jag åt idag på morgonen.

Just nu sitter och letar efter galgar. På nätet alltså. Alla galgar är fula. De fina kostar såklart för mycket.
Har ni galgtips? Eller har ni kanske ett gäng gamla galgar som ni inte behöver och som jag kan få köpa (billigt)?
Galgarna ska hänga i butiken, men det förstod ni ju säkert.

Blåbärstårtan

Snyggare än god skulle jag vilja påstå.
Men det gör inte så mycket, för det är ju tanken som räknas.
Och tanken var god.

Solrospromenad

Jag är så förkyld att jag i princip inte kan andas. Så vi gick en promenad tidigare idag, full av syre och d-vitamin och solrosor.



Jag tänkte på en sak. Angående det jag skrev i inlägget Mitt liv.
Det jag ville säga var hur viktigt jag tycker det är att titta inåt, att liksom checka av ibland, fråga sig själv - vill jag det här eller gör jag det för att man "ska"?! Såklart kan ingen alltid leva drömlivet. Skit kommer och skit går. Men det viktiga är ju att inte leva andras liv, inte låtsas eller skämmas. För det har jag gjort och det håller inte.

Grattis

Idag fyller Fredrik år. 38 närmare bestämt. Vi började dagen med frukost på sängen. Våfflor med sylt och grädde, smoothie och kaffe. Och paket såklart. Av mig fick han skjorta och tröja. Av Mose ett bilspel (ni vet, ett sånt där dataspel).
Tiden är så konstig, så okontrollerbar.
När vi gifte oss hade Fredrik precis fyllt 30 år. Nu är det jag som är 30.
Weird.



Själv är jag förkyld så att det förslår.
Jag orkade inte med förskolelämning idag, så vi är hemma och tar igen oss, Mose och jag.
Vi ska baka tårta. Till födelsedagsbarnet.

Viktigast

Den här personen är min viktigaste.
Men det visste ni ju redan.
Jag älskar honom så mycket att det gör ont.

Musik: Ane Brun

Kvällsterapi

Jag är så förkyld så förkyld. Men det är ok, för det var längesen sist.
Igår gick jag en kvällspromenad.
Som jag ofta gör.
Promenader är nämligen den allra bästa (och billigaste) terapin. Tankarna flödar och allt blir mer klart och tydligt.
Promenera mer, hörrni!

Jag har skrivit om det innan - om förskolelämningen. Men hu så jobbigt det är!
Idag var jag en millimeter från att ta med mig sonen hem igen.
Nej, det är absolut inget fel på vår förskola, vi är oerhört nöjda.
Men han gråter och klänger sig fast och vill att jag ska stanna.
De små händerna måste bändas loss och jag måste gå utan att vända mig om. För om jag vänder mig om kan jag inte gå därifrån, det vet jag.
Jag vet inte hur jag ska göra, för nu pallar jag nog inte mer.
Tips?

Drömmar

Hej hej. Här är jag idag.
Med gårdagens smink under ögonen. Ups.
I väntan på att Mose ska ta på sig sina gummistövlar så att vi kan ge oss iväg till dagis.
Vi går eller cyklar alltid dit. Men sedan ett par veckor tillbaka vill han åka i vagnen. Han vill sitta där, tillbakalutad med nallen i famnen och med en varm filt över kroppen.

På tal om det jag skrev igår - om att leva sitt eget liv, om att våga följa sina drömmar:
läs Jonnas blogg. Hon flyttade från Göteborg och ut på landet i Norrland. Hon gjorde det hon ville och absolut inte det som förväntades av henne.
Hon är oerhört inspirerande.

Mitt liv

Det känns som om livet har tagit en ny vändning.
Jag tänker efter, unnar mig att gå på min väg utan att bry mig så mycket om normer eller andras förväntningar.
Svårt vissa dagar, lite lättare andra.
Men i grunden tro på att jag räcker till.
Nu har jag valt en ny väg. Lämnat vissa saker bakom mig för att testa nytt.
Göra det jag nog egentligen alltid drömt om, men inte trott var möjligt, inte trott var rätt.
Alla utmaningar, allt nytt har såklart ett pris.
Men i jämförelse med att inte leva mitt liv är det priset lågt.
Mina drömmar slutar såklart inte med en egen butik.
Drömmar måste man ha för att ta sig framåt.

Nu inser jag vidden av att vara stolt.
Att inte skämmas för att jag inte gör det förväntade.
Ibland blir jag ledsen, när jag träffar dem som lever andras liv. Det märks, det syns så tydligt.
Inrutat, så-här-ska-det-vara-enligt-alla-normer-livet.
Inrutat, så att man inte hinner med sitt eget liv, hinner med allt som man egentligen skulle vilja göra.
Och såklart faller jag ner i det hålet jag också då och då.
De dagar då tron på mig själv sviktar.

Men vi kanske kan hjälpas åt?
Stötta varandra, uppmuntra varandras små idéer och tankar och drömmar.
Inte göra dem mindre och betydelselösa.
Ska vi komma överrens om det?
ps. blommorna är Fredriks och de står just nu på vårt vardagsrumsbord.

"A Handy Tip for the Easily Distracted"

Ett superdupertips för alla som är som jag.
Så himla bra!

Januarilycka

Idag släpps biljetterna till Anna Ternheims turné och jag har just köpt två stycken.
Lycka.
Jag har inte missat en enda av hennes Sverige-turnéer.
Och jag kommer så väl ihåg den allra första konserten. Hennes allra första i och med allra första skivsläppet. Alla ställde sig upp och applåderade. Anna Ternheim blev så rörd att varenda en i publiken nog fällde var sin tår.
Stockholm, Rival, 30 januari 2012.
Det blir en fin kväll.
Ses vi där?
(bild från ticnets hemsida)