Mitt liv

Det känns som om livet har tagit en ny vändning.
Jag tänker efter, unnar mig att gå på min väg utan att bry mig så mycket om normer eller andras förväntningar.
Svårt vissa dagar, lite lättare andra.
Men i grunden tro på att jag räcker till.
Nu har jag valt en ny väg. Lämnat vissa saker bakom mig för att testa nytt.
Göra det jag nog egentligen alltid drömt om, men inte trott var möjligt, inte trott var rätt.
Alla utmaningar, allt nytt har såklart ett pris.
Men i jämförelse med att inte leva mitt liv är det priset lågt.
Mina drömmar slutar såklart inte med en egen butik.
Drömmar måste man ha för att ta sig framåt.

Nu inser jag vidden av att vara stolt.
Att inte skämmas för att jag inte gör det förväntade.
Ibland blir jag ledsen, när jag träffar dem som lever andras liv. Det märks, det syns så tydligt.
Inrutat, så-här-ska-det-vara-enligt-alla-normer-livet.
Inrutat, så att man inte hinner med sitt eget liv, hinner med allt som man egentligen skulle vilja göra.
Och såklart faller jag ner i det hålet jag också då och då.
De dagar då tron på mig själv sviktar.

Men vi kanske kan hjälpas åt?
Stötta varandra, uppmuntra varandras små idéer och tankar och drömmar.
Inte göra dem mindre och betydelselösa.
Ska vi komma överrens om det?
ps. blommorna är Fredriks och de står just nu på vårt vardagsrumsbord.