Men jag blir gaaalen!

Vi har en såndär förvaltarfirma som tar hand om våra bostadsrättsradhus. De är som små hustomtar ungefär, fixar alltmöjligt, från gräsklipperi och snöskottning till staketbygge och väggmålning. De är bra och duktiga, men har definitivt ett stort problem. Och det är att RINGA innan de tänker komma och fixa nåt.
Av någon anledning vet de att jag jobbar hemma om dagarna just nu.
Så de ringer på dörrklockan titt som tätt. Därför har jag snällt men bestämt sagt åt dem att de måste ringa på min mobil och kolla med mig först - om det är okej att de stövlar in.
De lyder inte.
Förra gången: dörrklockan plingar plingplong. Jag har precis klivit ur duschen och får för mig att det är min fina granne som ringer på och behöver någon slags hjälp, kanske fattas ett ägg till pannkakssmeten eller så kanske hon behöver läsa morgontidningen (hon brukar få den av mig när jag läst klart). Så jag öppnar dörren, iklädd endast badhandduk. Där står förvaltarkillen.
Inte ok.
Idag: dörrklockan plingar pling plong. Jag sitter på toa! Jag sitter kvar och väntar på att de ska gå. Men vet ni vad de gör!? Öppnar ytterdörren och ropar "hallå!".
Jag är knäpptyst och efter en liten stund stänger de dörren och går.
Med denna lilla text vill jag säga: RING PÅ MIN MOBIL INNAN NI KOMMER FÖR ATT FIXA DET NI BEHÖVER FIXA!
Sådär, nu var det sagt.
Och hädanefter kommer ytterdörren alltid att vara låst.