Badhusbad

Jag simmar en gång i veckan. I badhus såklart.
När jag var liten tog jag alla de där simmärkena, så jag kan ju simma, eller iallafall hålla mig över vattenytan, men hjälp va' sakta det går. Hur jag än tar i.
Men det gör ingenting. Ingenting alls. Jag rör på kroppen och det är ju därför som jag är där.
Det jag egentligen skulle komma till är att hela grejen med badhus är ganska lustig. Simhallar suddar ut gränser, skillnader och kulturella "regler".
Speciellt simhallsduschar.
Jag är inte särskilt bekväm i badkläder. Och ännu mindre bekväm utan badkläder.
Men i badhus, där duschar alla sorter tillsammans. Tjocka och smala och gamla och unga och barn och tonåringar (som fnittrar åt saker som ingen någonsin kan förstå). Folk man inte känner. Ändå står vi där och småpratar, klagar lite på det kalla duschvattnet, nämner höstvädret, påpekar den goda tvåldoften.
Helt bekymmerslöst.
Avskalat.
Precis som vi är.