Det är så mörkt ute. Jag tänder ljus och höstfikar.
Jag är trött trots mycket sömn.
Igår, när jag var extra trött, tänkte jag att jag skulle lägga ner bloggen, men det kommer jag säkert inte att göra... Den är ju lite som min dagbok, dit jag kan gå tillbaka och minnas.
Ni är ganska många som kikar in här och det känns fint.
Att blogga är ju lite som terapi. Trots att en blogg bara visar en liten liten del av verkligheten, är det ju trots allt en slags verklighet.
Det lät luddigt, men ni fårstår ju vad jag menar.
Vissa saker måste man ju lämna utanför bloggvärlden, andra kan man dela med sig av.
Vissa saker kanske man borde ha lämnat utanför...
Hej Emeli,
SvaraRaderaNej, lägg inte ner din trevliga blogg! Den är så perfekt- som den blogg jag skulle vilja skriva men ej har tid/ork till- och eftersom din finns, så behöver jag ju inte! :)
Kram
T
Jag förstår precis vad du menar och jag skulle tycka det var väldigt tråkigt om du la ner bloggen!
SvaraRaderakram
Din blogg är en av de finaste och mest välskrivna tycker jag, så jag hoppas att du orkar fortsätta! Men det viktigaste är förstås att du är rädd om dig själv och din energi.
SvaraRaderaStyrkekramar till dig! : )