Jag är så förkyld så förkyld. Men det är ok, för det var längesen sist.
Igår gick jag en kvällspromenad.
Som jag ofta gör.
Promenader är nämligen den allra bästa (och billigaste) terapin. Tankarna flödar och allt blir mer klart och tydligt.
Promenera mer, hörrni!
Jag har skrivit om det innan - om förskolelämningen. Men hu så jobbigt det är!
Idag var jag en millimeter från att ta med mig sonen hem igen.
Nej, det är absolut inget fel på vår förskola, vi är oerhört nöjda.
Men han gråter och klänger sig fast och vill att jag ska stanna.
De små händerna måste bändas loss och jag måste gå utan att vända mig om. För om jag vänder mig om kan jag inte gå därifrån, det vet jag.
Jag vet inte hur jag ska göra, för nu pallar jag nog inte mer.
Tips?
Håller med om promenaderna! Borde göra det mera, det är det bästa sättet att rensa huvudet och hjärtat och själen!
SvaraRaderaVa jobbigt med lämningarna, måste slita i hjärtat. Jag vet inte vad man ska göra, vad säger dagispersonalen? Lille gulliga Mose.
/Kram Maria
vilken vacker bild :) ja promenader är underbara, skönt för att rensa hjärna och kropp. hoppas förkylningen blir bättre snart!
SvaraRaderaSå svårt, så svårt att lämna de ledsna små. Är det lättare när F lämnar? Eller är han lika ledsen då? Förra veckan har O börjat lämna min ledsna flicka 2 dagar i veckan. Hon är ändå ledsen, men det känns ändå bra att inte bära det med sig varje dag...
SvaraRaderaHåller med, att promenera kan göra underverk med ett huvud fullt av grubbel.
SvaraRaderaUsch, det måste vara hemskt att lämna ett gråtande barn, jag vet inte hur jag ska klara av det…
kram och krya på dig!
Sv.
SvaraRaderaTack för alla fina ord
<3