söndag 1 april 2012

Suddig i kanterna


Känner ni er också suddiga ibland? Liksom som om ni flyter ut i kanterna? Som om ert riktiga jag inte riktigt hittar hem?
Det gör jag.
Då undrar jag vad jag gör, vem som är jag, vad som är meningen att jag ska göra och vara.
Ibland kanske jag fokuserar alltför mycket på att det bara finns en enda plan.
Jag kommer på mig själv.
Och får ändra i tankarna.
För egentligen tror jag på flera olika planer, flera vägar som kan vara rätt. Och allting rasar inte samman bara för att jag kanske inte väljer att fortsätta på den väg som jag började gå på.
Det är ju så lätt att sätta sig själv och andra i fack.
Här är jag. Där är du.
Det kan vara tryggt att sitta i ett fack. Och om det funkar, om man känner sig glad och nöjd är det bra, då har man antagligen hittat rätt.
Men om man inte hittar sitt fack (som jag)...
Då gäller det att inte haka upp sig på att en enda väg leder till målet, att liksom tvinga sig att gå den där utstakade vägen bara för att det var den man trodde var rätt och riktig.
För då blir man... alldeles suddig.
Och till slut tappar man bort sig själv helt och hållet.

5 kommentarer:

  1. Jag känner precis igen mig... känner mig ganska utsuddad och hamnat i ett fack. Måste kämpa hårt för att komma ur det. Kram Maria

    SvaraRadera
  2. Känner mycket igen mig! så bra du beskriver det. vissa dagar är jag alldeles genomskinlig. andra mera grå. måste tanka energi i mina drömmar och det jag gör, när det blir rätt...men jag letar mig själv och den där kärnan varje dag nu. säger hej när jag finner henne, i ett penseldrag på min målning, i fladdret i en sommargardin, i barnens ögon..

    kramar Lycke

    SvaraRadera
  3. Här är en till som känner igen sig... Men jag tror som du, att det finns flera olika planer och vägar som är rätt genom livet!

    Tack för att du skriver om detta! Det är skönt att se att man inte är ensam om att känna sig vilsen.

    SvaraRadera
  4. ja... jag känner igen mig lite grann... med risk för att låta överandlig eller barnslig, kan jag säga att jag ibland tror att jag inte kommer känna mig riktigt hemma förrän jag är där, i himlens hemland. en gäst och en främling här... så känner jag ibland. tack för att du skriver =)

    SvaraRadera
  5. Så fint & tänkvärt du skriver! :-)

    SvaraRadera

Lämna några små ord