Ny soffa!

Jag har en miljard sånahär bilder och filmer i min telefon. Jag överdriver inte.

För övrigt kommer vår nya soffa imorgon. En inspelad röst ringde från Ikea och ställde en massa ja- och nejfrågor. Som till exempel: kan en 12 meter lång lastbil parkera utanför ditt hem. Såklart att den inte kan, men jag svarade ja. För vad händer om man svarar nej? Kommer de inte då? Jag vill ha min nya soffa! De får helt enkelt improvisera, backa lite snitsigt och se upp för rabatten. Ska bli spännande.

Han i hatten

Jag är trött, så det blir bara instagrambilder.
Två från i morse. Bästa tiden på dygnet.  Allt är ljust, allt ligger framför. Kaffe i köket med skitiga fönster, katten som sträcker på sig, pojken som inte vill ta av sig pyjamasen, radion som knastrar.


Han är mitt allt, han där i cowboyhatten. När jag säger att jag älskar honom svarar han "jag vet, mamma", som världens självklaraste sak.
Hela dagen har han väntat på kvällen. För vi hade bokat biobiljetter till 3D-filmen Croodarna.
Vi skrattade så att popcornen hoppade och folket sa schhhhh. Men vi kunde inte låta bli.

Snart en tomat

Jag sitter med papper. Högar av papper från Lovely chaos-butiken. De allra sista innan deklarationen kommer och allt ska skickas in. Jag har skjutit på det, gömt kvittona och lapparna och allt det där i ett skåp, har inte orkat. Men nu är jag så illa tvungen.
Och det gör ont i hjärtat, på riktigt. Det liksom vrider sig lite där inne. För alla de där kvittona påminner om varenda detalj, varenda känsla, varenda tanke och ord kring drömmen som jag hade. Som inte blev som jag drömde.
Men jag dyker i, tar tag i och gör klart. Inte tänka så mycket.

Idag kom första lilla plantan upp. Tomat står det på etiketten. Jag undrar hur det kan komma sig att bara två frön har grott än så länge? Två av jättemånga. Kanske hamnade de lite närmre ytan än de andra? Eller var de extra starka kanske? Eller så längtar de efter våren lite mer än de andra. Som jag.
Det är fint att se när de växer, det gröna är liksom vår och nytt.


Sticklingarna väntar. Och Elefantörat växer till sig.



Fint och bra.
Till skillnad från snöyran där ute.
Jag planerar påsktårta och bestämmer mig för att värmen kommer snart.
Vad gör ni?

Lugg och en helg

Helgen började med ledig fredag.
Jag hade bokat tid för klippning och lugg fick det bli. Första gången sedan lågstadiet. Som jag har lugg, alltså.

Och jag gillar den, luggen. Det tar ett tag att vänja sig, skulle jag tro. Och det tar nog lite tid att komma på exakt hur jag vill ha den. Kanske att jag inte vill att den ska vara riktigt så bred. Och kanske behöver den kortas ett par millimeter. Men det är ju petitesser. Huvudsaken är förändring!
Sen, i april, ska jag färga. Jag behöver nytt nu, jag behöver känna mig lite ny.


I går hade vi en bra lördag. Vi köpte såjord, sen sådde vi tomat- och paprikafrön. Som förhoppningsvis ska få komma ut i varma sommarsolen sen när de har växt till sig och solen har blivit varmare. Mycket varmare. Tror ni att det någonsin kommer att bli vår på riktigt?


Sen på kvällen såg vi den här filmen. Inte jättebra, men ändå väldigt snygg och speciell och en aningens tänkvärd då och då. Klippen var dåliga och slutet gick alldeles för snabbt, men annars. Och Kirsten Dunst, henne måste man tycka om.

Lite närmre

"Mamma, om jag håller Lola - kan du ta en bild på oss då!?"
Och hon ligger i hans famn, stilla, njuter. Hon är en riktig njutare, som finner sig i det mesta. Ja, utom att äta torrfoder.

Det ska bli så fint att börja nya jobbet i maj. Har jag sagt vad jag ska göra? Iallafall... jag ska jobba som administratör på Habiliteringscenter för barn med funktionsnedsättning. Jag har bytt bana så många gånger, inte vetat vad jag har velat, längtat efter något beständigt men samtidigt känt mig så rastlös. Nu känns det rätt. Jag har i och för sig inte börjat än, men både hjärtat och magen säger att det blir bra.

Nu räknar jag ner veckorna och dagarna. Tar mig igenom och ser framåt.
Jag tror att jag är lite närmre den jag vill vara. En bit kvar, men definitivt närmre. Jag kan se tydligare nu vad jag verkligen uppskattar och vad som inte alls är viktigt.
Det finns saker som jag längtar efter så att det gör ont ibland, men ändå känner jag att det kommer att bli bra, att det kommer att ordna sig så småningom.

Precis före våren

Fönstret på kontoret på mitt jobb. Fint, som ni ser.

Det går veckor mellan orden här. Och veckorna går fort.
Marssolen värmer, katten vill ut och idag såg jag krokusblad i trädgården.
Vi gör lite nytt hemma. Sålde soffan och köpte en ny som kommer om ett par veckor eller så. En soffa som ska ge oss lite mer rymd. Medan jag väntar pryder jag vardagsrummet med påskliljor.
Mamma har varit här hela veckan, men nu har hon åkt och vi saknar henne. Vi har planterat om växter tillsammans. Fikat och promenerat och åkt skridskor och allt såntdär fint.



Nu är det kväll och fredag och Mose och jag är ensamma hemma. Vi dansar till Lorax-musiken (borde nog visa en dansvideo...), äter chips och dansar lite till. Hög volym ska det vara, men grannarna tycker nog att det är ok, en fredagskväll.
Imorgon jobblördag.
Helt ok.
Nu: godnattsaga.