Lite närmre

"Mamma, om jag håller Lola - kan du ta en bild på oss då!?"
Och hon ligger i hans famn, stilla, njuter. Hon är en riktig njutare, som finner sig i det mesta. Ja, utom att äta torrfoder.

Det ska bli så fint att börja nya jobbet i maj. Har jag sagt vad jag ska göra? Iallafall... jag ska jobba som administratör på Habiliteringscenter för barn med funktionsnedsättning. Jag har bytt bana så många gånger, inte vetat vad jag har velat, längtat efter något beständigt men samtidigt känt mig så rastlös. Nu känns det rätt. Jag har i och för sig inte börjat än, men både hjärtat och magen säger att det blir bra.

Nu räknar jag ner veckorna och dagarna. Tar mig igenom och ser framåt.
Jag tror att jag är lite närmre den jag vill vara. En bit kvar, men definitivt närmre. Jag kan se tydligare nu vad jag verkligen uppskattar och vad som inte alls är viktigt.
Det finns saker som jag längtar efter så att det gör ont ibland, men ändå känner jag att det kommer att bli bra, att det kommer att ordna sig så småningom.