På riktigt

Kan ni gissa vad som ligger i kuvertet?

Butikslokalkontraktet! Påskrivet av alla parter. Det är nästan så att jag skulle vilja rama in det, för när jag tittar på det känner jag en enorm lättnad. Jag har nämligen gått runt och inbillat mig att de kanske ångrar sig, att de hittar någon bättre, någon med mer pengar. Men nu är allt påskrivet och jag andas ut.
Nu kommer i och för sig verklighetskänslorna farande - det är verkligen på riktigt! Jag ska driva en egen butik! Helt själv. Det är helt galet. Och oerhört kul.
Så nu börjar sakletartiden. Jag vill ju kunna fylla in butik med massor av fina saker och jag vill kunna känna mig riktigt stolt på öppningsdagen.

Farliga djur

Bad i Lysekil. Vattnet var inte ens särskilt kallt.



Vi hittade maneter som inte brändes. Stort och häftigt för mig, men säkert inte alls något att bli uppspelt över för er som bor på västkusten. (Ett par dagar senare mötte vi en liten tjej som hade bränt sig på en manet. Då kändes maneter inte särskilt kul längre.)

Vi besökte djurparken Nordens Ark. Jag var nog mest impad av alla i vårt sällskap. Det fanns djur som jag inte ens visste existerade. Hur coolt som helst! På den här bilden fjantar vi oss någonstans mellan vildhästarna och snögetterna. Jag tyckte nog mest om Mindre panda och Snöleoparderna. Fredrik tog kort på precis varenda djur, men jag lovar att ni inte orkar kolla på alla här. Roligare att åka dit och se dem på riktigt!

Vi hamnade otäckt nära den stora tigern. Jag fick liksom tvångstankar om att sticka in handen och känna på den mysiga pälsen... Som tur var lyckades jag hålla mig undan.

Frukost i morgonsol / vänners körsbär

På hemväg från västkusten stannade vi till hemma hos vänner som vi inte har träffat på sex år. Hjälp va' kul det var att ses! Innan vi åkte vidare fick vi med oss en hel massa körsbär från deras körsbärsträd.

Tänk att ha en stor trädgård med frukt- och bärträd! Men en dag så...

hemma vs resa

Jag har nog aldrig velat erkänna för mig själv att jag gillar att vara hemma. Jag har velat vara en såndär som älskar att åka iväg på långresor, som gillar att vara ute på stan sent om nätterna. Men jag trivs bäst hemma. Visst tycker jag om att resa bort, att se nya fina platser, att åka och träffa släkt och vänner, att utforska. Men en vecka i taget räcker. Gott och väl. Låter skittråkigt, men det är ingen idé att låtsas. Det är alltid lika skönt att komma hem. Kul att resa iväg men ännu bättre att komma hem liksom.
Vi har haft en underbar vecka på västkusten. Älskade klipporna och det salta havsvattnet, den ljumma vinden och alla de små vita stugorna.


Båtar är väldigt fascinerande för en fyraåring. Han har diskuterat mastar, motorer, båtstorlekar och båtsorter i det oändliga.

På söndagen tog vi båten ut till Hållö som består av klippor och klippor och klippor. Här är Fredrik och jag på båten. Hejhej! (ser ni damen i bakgrunden - jag äälskar hennes stil. Man skulle kunna tro att hon är från usa. Men när jag pratade med henne lät hon väldigt svensk.)

Till min stora förskräckelse gick Mose och Fredrik upp i fyren. Jag trodde att jag skulle dö av nervositet. Jag kunde liksom inte sluta tänka på att det där staketet där uppe faktiskt kunde vara dåligt och gå sönder...
Tittar man noga kan man se oss i myrstorlek.

Rolig bild tycker jag. Typiskt mig att stå där och vinka och se allmänt fånig ut. Ser ni så fint Monica och jag matchar varandra!? Killen till vänster är Fredriks bror. Den otäckt höga fyren syns i bakgrunden. (väldigt lustigt: den glassätande damen i bakgrunden är samma som på båtbilden)

Fredrik och Mose badade fötterna och lekte med blåstång. Ett nöje lika kul som andra.

Ååå vad jag gillade västkusten! (den här bilden är från en annan dag, jag har inte bytt om)
Vi tog som sagt var ca 500 bilder, så ni får stå ut med fler en annan dag.

Ingen dålig förlorare

Vi spelade fotbollsspel på ett kafé idag. Mose och jag. Alltså ett såntdär fotbollsspel som ser ut som ett litet grönt bord, med gubbar på pinnar som man ska snurra på. Ja, ni vet säkert vad jag menar. Vi brukar kalla det fussball-spel. Till saken: varje gång jag gjorde mål lyfte Mose armarna i vädret och skrek så att alla hörde: "jaaaa mamma vann!"
Det är min kille det.
Lite senare på dagen kallade jag honom för "lilleman", precis som jag brukar. Men då svarade han: "mamma, jag är inte lilleman längre, jag är storeman."
Min älskade älskade unge.

Ja, jag är fortfarande på semester

Tänkte bara säga "hejhej, jag är fortfarande kvar på västkusten".
Mose tog den första bilden. Fredrik den andra. (vi har tagit ca 500 bilder so far!)
Det är fruktansvärt fint här. Som en liten saga ungefär.
Hoppas att ni har en fin sommar. Och att ni hinner vila och äta glass och sånt.
Förresten - jag hittade en söt liten godisaffär idag, en sån som har precis allt. Till och med pastellfärgade skopor och rosa godispåsar.
Jag dog lite.
Vi ses och hörs.
Kram

Om att ha internetsemester

Internet är inte vad det borde vara i just den här stugan på västkusten, så bloggandet blir tyvärr lite mer sporadiskt.
Jag kan förtälja att hit åker man för att äta skaldjur och fisk och sånt, inte för att man är vegetarian. Det har blivit en hel del barnpannkakor med sylt och grädde. Men jag har havsutsikt från "min" balkong, så jag ska inte klaga.
Dessutom har jag hållit i en liten söt manet idag (ni ska få se den på bild en annan dag), vilket inte tillhör vardagen för en som bor på östkusten.
God natt

Sommarjobbar

Att jobba när de andra har sommarledigt är inte särskilt produktivt. Jag gav upp.
Mose ville absolut vara med på bilderna. Jag är inte helt säker på hur bra kläder säljer med en liten gråtande och sur fyraåring i bakgrunden på produktbilderna.
ps. ser ni hur cool och oberörd jag ser ut!?

Kompensation

En rosablommig kjol kräver sina döskallar.

Det är alldeles stilla nu. Bara jag vaken.

Garnpackningen

Jag packar inför 50 mil i bil. Och det viktigaste har jag fått med mig (se bilder!). För som sagt, jag blir fasligt rastlös i bilar, så jag måste ha något att pyssla med. Dessutom har jag satt tusentals låtar på offline på spotify (en väldigt fiifig spotify-funktion!), laddat hem en hel massa radioprogram från SR och bunkrat upp med flera hekto godis. Så nu ska väl även jag klara av en bilresa.


Jag tänkte att det får bli ett par virkade grytlappar. Inte så revolutionärt kanske, men jag orkar inte riktigt med något mer avancerat. Måste liksom kunna titta upp då och då så att jag inte blir åksjuk. Dessutom behöver vi faktiskt nya grytlappar!
Väskan sydde jag för hundra år sedan, av samma tyg som Moses alldeles för stora solhatt (som syns i förra inlägget). Tror att tyget har varit en gammal gardin. Väskan är välanvänd och trasig, men fortfarande väldigt praktisk att ha garn och virknålar i.

Förresten - det går ypperligt bra att beställa från lovelychaos.se även när jag är borta. Däremot kommer jag inte att kunna skicka iväg beställningarna förrän den 10/7.
Jag kommer att lägga upp några nya plagg under dagarna som kommer (nä, jag kan inte lämna datorn hemma...)