hemma vs resa

Jag har nog aldrig velat erkänna för mig själv att jag gillar att vara hemma. Jag har velat vara en såndär som älskar att åka iväg på långresor, som gillar att vara ute på stan sent om nätterna. Men jag trivs bäst hemma. Visst tycker jag om att resa bort, att se nya fina platser, att åka och träffa släkt och vänner, att utforska. Men en vecka i taget räcker. Gott och väl. Låter skittråkigt, men det är ingen idé att låtsas. Det är alltid lika skönt att komma hem. Kul att resa iväg men ännu bättre att komma hem liksom.
Vi har haft en underbar vecka på västkusten. Älskade klipporna och det salta havsvattnet, den ljumma vinden och alla de små vita stugorna.


Båtar är väldigt fascinerande för en fyraåring. Han har diskuterat mastar, motorer, båtstorlekar och båtsorter i det oändliga.

På söndagen tog vi båten ut till Hållö som består av klippor och klippor och klippor. Här är Fredrik och jag på båten. Hejhej! (ser ni damen i bakgrunden - jag äälskar hennes stil. Man skulle kunna tro att hon är från usa. Men när jag pratade med henne lät hon väldigt svensk.)

Till min stora förskräckelse gick Mose och Fredrik upp i fyren. Jag trodde att jag skulle dö av nervositet. Jag kunde liksom inte sluta tänka på att det där staketet där uppe faktiskt kunde vara dåligt och gå sönder...
Tittar man noga kan man se oss i myrstorlek.

Rolig bild tycker jag. Typiskt mig att stå där och vinka och se allmänt fånig ut. Ser ni så fint Monica och jag matchar varandra!? Killen till vänster är Fredriks bror. Den otäckt höga fyren syns i bakgrunden. (väldigt lustigt: den glassätande damen i bakgrunden är samma som på båtbilden)

Fredrik och Mose badade fötterna och lekte med blåstång. Ett nöje lika kul som andra.

Ååå vad jag gillade västkusten! (den här bilden är från en annan dag, jag har inte bytt om)
Vi tog som sagt var ca 500 bilder, så ni får stå ut med fler en annan dag.