Jag velar fram och tillbaka över om jag ska skriva om det här eller inte. För det är känsligt. Och lite krångligt kan jag tycka.
För alkohol är okej i Sverige. Alla dricker alkohol. Utom några få (i dessa få ingår jag själv). Alkohol är ett sätt att umgås, att ha trevligt. Men blir lätt något helt annat. Blir inte sällan något som förstör, krossar folks liv, dödar, utplånar och trasar sönder.
Man kan ju tänka att det aldrig händer mig, att jag har kontroll. Men det är ju just kontrollen som bleknar där alkoholen tar plats.
Så jag dricker inte. Alkohol alltså. Det går att ha roligt ändå. Det är okej att inte prata mest på festen, att stå i hörnet och iaktta och vara lite blyg, att inte skratta högst och bredast, att inte vara precis som alla andra.
Det kan ta ett tag att lära sig. Lära sig att vara trygg i sig själv, lära sig att slippa vara tvungen att lägga kompisarmen runt alkoholens roliga fasad.
Jag har precis fått en ny bild på min näthinna som troligen aldrig kommer att försvinna. Så här ser den ut: en liten tanig femårig pojke sparkar sig fram på sin sparkcykel över parkeringen. Det är mörkt, natten har lagt sig. Pojken gråter. Framför honom går två poliser. Mellan poliserna går pojkens pappa. Poliserna sätter pappan i polisbilen och kör iväg. Pojken stannar sin sparkcykel och ropar efter sin pappa. Det ligger blod på asfalten.
Bara på grund av fest med för mycket alkohol. En liten fin födelsedagsfest tillsammans med vänner. Som vilken födelsedagsfest som helst.
Det finns inga argument i världen som skulle få mig att tycka att alkohol är nödvändigt eller ens okej.
Så bra skrivet! Tack för att du tar upp detta! Visserligen är jag inte uttalat helnykterist men jag dricker ytterst sällan, ja i stort sett aldrig. Det känns onödigt och jag har sett hur mycket elände alkohol kan ställa till med i människors liv, både direkt och indirekt. Nyligen berättade en vän till mig att hennes man och deras gemensamma vänner dricker ganska mycket när de umgås och ifrågasätter att hon inte gör det, att hon inte vill. Riktigt trist!
SvaraRaderaFramför allt: inget barn ska behöva uppleva det som pojken du berättar om upplevde! Hu. : (
PuriBooth är jättekul, fixade min födelsedagsbild på bloggen med den!
SvaraRaderaJag har haft mycket kul med alkohol, men nu när jag inte har druckit på länge kan jag inte påstå att jag saknar det. Jag har ingen lust att vara bland fulla, högljudda, drumliga och odrägliga människor och jag vill inte bli en av dem. Jag har nästan blivit lite rädd för att dricka och vill absolut inte göra det när jag har hand om Elly.
Det känns så sorgligt när jag tänker på den lille killen. Hur mår han nu? Inget barn ska behöva ha det så.
SvaraRaderaJag dricker heller aldrig alkohol. Visst, det kan säkert vara gott och man känner sig lite säkrare. Men jag är jag. Osäker ibland, säker ibland. Men så är ju människan.
Nej till alkohol för mig. Jag klara livet utan.
Kram.
Blir ledsen när jag läser. Trött på alkoholen, absolut. Men undrar också om verkligen inte polisen kan agera annorlunda och göra det på ett bättre sätt för barnet?
SvaraRaderaVad roligt att du skriver om detta! Det är för få kristna som väljer bort alkoholen (ja, jag tycker att det är viktigt att just kristna väljer att inte dricka alkohol). Varken jag eller David dricker och det hade underlättat det beslutet om man känt stöd i församlingen! Men när inte det stödet finns är jag glad att vi har varandra. Kram!
SvaraRadera