En anledning: att gå från dagis när Mose gråter och ropar att jag ska komma tillbaka. Jag blundar, tar ett djupt andetag och lyckas att inte vända mig om och gå tillbaka. För det hjälper inte, det vet jag. Det gör bara saken värre. Sen går jag hem med utslitet hjärta. Japp.
En annan anledning: inga drömmar verkar någonsin gå i uppfyllelse.
En tredje anledning: liten skräck av att vara pank. Egentligen borde det inte vara så farligt att vara lite pank ett litet tag. F har jobb med månadslön och vi har det ganska bra faktiskt. Vi har ju bil och radhus och äter ute då och då och sådär. Men under dåliga dagar tänker jag att om F försvann så skulle jag inte ha någonting. Ingenting att stå på liksom.
Skit också.
Nu måste jag ta och rycka upp mig. Äta lite godis. Och jobba vidare. Jobba hårt. För då går det nog ska ni se. Bara man vill tillräckligt mycket.
Sen ska jag hämta pojken, pussa honom och se att han ju faktiskt har det riktigt skoj tillsammans med sina dagiskompisar.
Hoppas att er torsdag är riktigt fin! Kram.
An aching heart. When my baby boy cries, when dreams never seem to come true, when I don't have enough money... But things could always be worse. A comfort. I just have to keep working hard, pull myself together...
Have a lovely day. XO
