Idag: vattkoppor

En lugn dag.
För lillen har vattkoppor. Helt plötsligt, bara sådär.
Vår dag kan sammanfattas i två bilder:


Annars då? Jodå, livet rullar på, räkningar som ska betalas, beställningar som ska skickas, misstag som ska rättas till, framgångar som ska drömmas om, vänner att höra av sig till, en familj att ta hand om. Ja, ni vet, såntdär som de flesta dödliga pysslar och sysslar med.
Men jag har gjort en fin tavla till ett barnrum idag, med hjälp av tyg och ram. Lite utöver den vanliga vardagslunken liksom (den får ni se en annan dag. Nu ska jag äta en apelsin, sen ska jag läsa och sen ska jag sova. Det ni!).

Original style i Skrapan

På lördag tycker jag att ni ska ta er till Skrapan på Södermalm i Stockholm. Då kommer nämligen Lovely chaos (och en massa andra också förstås) att vara där och sälja vintage. Min allra första vintagemarknad som säljare. Nervöst, men fasligt spännande och kul! HÄR kan ni läsa mer om Original Style och om Basar Under.

Djupa funderingar om vad som är nyttigt

Vet ni vad jag tänker på?
Jo, jag tänker på det lilla bordet och den lilla stolen som jag ska ställa precis utanför butiken när våren har kommit hit. Sånt som är nyttigt att tänka på när grått vinterregn hoppar mot asfalten.
För övrigt har jag simmat ikväll. Även det nyttigt, både för själen och för kroppen.
Och nu äter jag rulltårta (tack Emma!) och dricker te. Också nyttigt för...själen.
Imorgon är det fredag. Då tar vi nya tag, eller hur!?
Kram till er alla.

Lite ljus

Jag testar bloggappen i iPhonen men hjälp va trist det är att blogga från mobilen. Jag kommet på mig själv med att förkorta varenda ord, ungefär som när jag skriver sms.
Tänkte bara dela med mig av en liten liten glädjesak såhär i deppväderstider. Idag sålde jag en ursnygg lampa. Vilket gjorde att butiken blev mörk. Jovisst var jag glad för att ha fått sälja, men mörker är inte särskilt kul.
Ikväll tog jag bilen och åkte på en upphämtningsrunda (jag hämtar upp kläder som ska säljas). Innan jag skulle gå sa damen "du kanske skulle vilja sälja den här lampan åt mig?"
Hurra!
Små glädjesaker i vardagen liksom.
Nu: te och skorpor.
Mer intressant än så blir det inte idag.

Som i himlen

Jag åker buss till jobbet (det är stort för att vara mig, jag har nämligen bekvämt tagit bilen i princip varje dag sedan Mose föddes, det vill säga i mer än 4,5 år). Bussen åker förbi ett badhus, så inte helt sällan fylls bussen med förskole- och skolbarn som ska åka och lära sig simma.
Idag blev bussen full. Proppfull. Barnen klängde överallt. Och mitt i allt det där satt jag med mina tre väskor. Barnet på min högra sida (ja, för som sagt var hade jag barn på alla sidor) sa 'hej jag heter Heaven, vad heter du?' Och jag höll på att säga 'att det inte riktigt känns som om vi är i himlen just nu'. Men jag sa inget.

För övrigt så kan ni hitta en hel massa nya smycken i butiken just nu. Och fler kommer så småningom.
Här är några, tillverkade av en duktig tjej som heter Annica.

Mammor som snickrar?

Jag kan rekommendera:
våfflor till frukost.

En helt annan grej:
Mose och hans kusin Fabian lekte "mamma, pappa, barn" idag. Mose var mamma och Fabian storebror.
En bit in i leken hittar Mose en leksaksborr och börjar låtsasborra i bordet. Och säger:
"Nu är jag inte mamma längre, nu är jag pappa, för det är pappor som jobbar såhär".
Ehhhhh...
Var har han fått det ifrån?
Hemma hos oss borrar och snickrar jag minst lika mycket som Fredrik, om inte mer.
Suck.

Jag vill vara allmänbildad

Om jag var i en saga och fick tre önskningar skulle en vara: gör mig fasligt allmänbildad.
För det är jag definitivt inte, ska ni veta, och det gör mig frustrerad och lite ledsen.
Speciellt när jag ser På Spåret (som jag faktiskt undviker att se endast av den här anledningen).
Jag kan ingenting, inte en enda fråga (kanske en enda, jag kunde fiskedragen i finalen, hurra!). Så himla deprimerande.
Och man kan ju tänka att jag kan lära mig något av att se På Spåret. Men icke. Det går in, det går ut.
Allmänbildning, ge mig lite allmänbildning någon!
Men vet ni vad som fastnar, vad jag kan!!??
Onödigheter.
Jag kan i princip allt om artister och kändisar och skådespelare i Hollywood och såntdär annat meningslöst, trots att jag aldrig köper skvallertidningar.
Jag vet vad Angelina Jolies alla ungar heter, jag vet vilka skor Sarah Jessica Parker gärna köper till sina vänner i present, jag vet hur gammal Ryan Gosling är.... Ja, ni fattar.
Så fruktansvärt deprimerande.
Varför är det såhär?

Hurra för återanvändning

Lite lim och lite loppisglas och simsalabim så har man gjort sig ett par fat. Att typ lägga godis eller smycken på.

Fredagsro

God förmiddag.
Jag ville bara säga så här i förbifarten. Att det är så himla fint att ha vänner som peppar och uppmuntrar och som ger extra energi när man behöver det som bäst.
Och det är så lätt att glömma bort hur viktigt det är med vänner.

En fin dag idag.
För Fredrik är föräldraledig (varannan fredag), så jag behöver inte stressa till dagis. Kan sitta ner och dricka kaffe i lugn och ro. Krama hejdå och veta att de där två har en finfin dag tillsammans.
Jag tänker mycket på vad jag verkligen vill, verkligen längtar efter och drömmer om. Svårt att veta ibland. Drömmarna försvinner lätt bland alla måsten och allt "jag borde drömma såhär".
Såklart kan man inte göra allt man vill, det är ju inte helt realistiskt. Men det känns bra att skala bort alla låtsasdrömmar som man har bara för att samhället ser ut som det gör(tex stor villa, bra bil, trendigare frisyr och dyrare kläder). Och liksom se dedär drömmarna som verkligen betyder något.
Som till exempel att umgås mer med sin familj. Vara en mamma som inte stressar hit och dit.

Virkat tips

Ett litet tips:
För några veckor sedan damp det här virkade mobilfodralet ner i postlådan. Tjusigt va?!
Hon som virkar heter Linnéa Fagertun och jag tycker minsann att ni ska kolla in hennes blogg. Och har ni riktigt mycket tur kanske ni så småningom kan beställa ett precis lika fint mobilfodral som jag har!