Bra grej

En bra sak idag: persilja och basilika.

Det som är bra är att jag fick dem gratis i affären för att de såg döda ut och att de liksom återuppstod när de fick komma hem till oss. Och efter att de fått lite ny jord. Nu har jag planerat att de ska leva ända fram till senhösten. Minst. 

I Dublin igen

Vi åkte till Dublin i helgen. Magdalena, Hanna och jag. För att hälsa på Malika, som har bott där hur länge som helst nu. Vi var där för tre år sedan, samma gäng, samma fina resa. Här finns den: I Dublin 2011.
Tre år går så himla fort, men ändå har det hänt så mycket sedan sist.
Barnen har vuxit, vi har bytt jobb både en och två gånger och en massa andra livshändelser. Ändå är vi ganska samma som förut.
Hanna kom till mig på torsdagskvällen, sen träffades vi alla tre på Arlanda på fredag morgon. Och vi var nästan lite chockade över att allt gick så himla smidigt - inga köer, inga glömda pass, inga missuppfattningar eller förseningar. Hurra!
När vi kom fram strosade vi runt på stan, drack kaffe och pratade ifatt, som man måste göra när man inte setts på ett tag. När Malika slutat jobbet plockade hon upp oss och vi åkte hem till henne och Barry. På lördagen gick vi på stan och åt lunch på Cornucopia som vi liksom föll för förra gången vi var där. Bara en massa vegetarisk och vegansk mat och trevlig stämning.
På söndagen var vädret lite behagligare, så vi begav oss till Phoenix park - Europas största stadspark.








Där kan man till exempel kolla på tama vilda hjortar, eller vilda tama hjortar. Och man kan promenera långt, njuta av vårluft och äta god lunch.
När vi var klara med parken hämtade vi upp Barry (Malikas sambo) och åkte till kusten och Dalkey. Vi tänkte kolla på sälar, men fick nöja oss med att kolla på några galna människor som badade i det iskalla vattnet. Hehe.




Ett väldigt bra och fint gäng!







Utsikten var fantastisk. Dimman gjorde allt lite magiskt.
När lungorna var fulla av havsluft promenerade vi vidare längs med gatorna. Kollade på färgglada dörrar, roliga hundar och en hel del vårblommor. Och en och annan palm...


Om jag vill ha det här huset inklusive trädgård? Ja, tack!













Kameran fick stanna i väskan ganska mycket under den här resan. Glömde bort den lite, så det blev inte så många bilder.
Vi hade en världsbäst helg. Det är så himla fint att åka och vara med de här personerna. Puss till er!

Liten del av i lördags

I lördags såg vi solen, så vi tog med oss sonen och ett litet gäng kompisar i blandade åldrar och åkte till bondgård och skog. Det är det finfina med Sollentuna - att den innehåller både skog och stad.

Järnåldersofferplats (OBS rekonstruerad )

Vi.

Det var varmt och skönt, men väldigt lerigt. Av sex personer var det bara jag och Mose som hade gummistövlar, det vill säga vi två var de enda som kunde leka obehindrat. Hehe.

Kompisar.

Och den stora frågan kvarstår - varför i allsindag går helgerna så fort?!

Jag dyker ju upp här ganska sporadiskt, men jag klarar inte riktigt av att släppa den här platsen...

Liten semester

Vi åkte till mamma och pappa några dagar. Mose och jag. Himla bra beslut, för jag var så trött att jag knappt orkade stå. Vi gjorde snögubbar och snöhäst, badade i badhus, åt kakor och testade att åka fyrhjuling. 

Jag är i och för sig fortfarande trött, men det värsta rann av någonstans bland granarna i Småland.

Två nya saker

Jag har köpt två väldigt bra saker.

Konsumtion. Jag vet. Men ibland så...

Först: en väldigt fin filt, gjord i Mexico, köpt från mexfiltar.se (som min kompis Klas nyss startat). Den är perfekt och stor och varm och snygg. Jag valde, efter lite velande, en med brun botten.

Om ni tycker att jag ser trött ut på bilden beror det på att jag är trött. Av olika anledningar. 

Andra grejen som jag köpt har inte kommit än. Men jag längtar!

Det är en bok om hur man gör blommor av papper. Levande blommor är såklart bättre, men tänk vad mycket man kan göra med pappersblommor! Girlanger, diadem, paketdekorationer och så vidare och så vidare. Och att göra pappersblommor är en perfekt bot mot viss sorts trötthet.

Hejsålänge.

Snö och varm choklad

Igår var det så himla fint väder, så vi ringde runt till olika folk och frågade om de ville åka pulka med oss. Det ville de.

Solen sken och snöflingorna föll. Samtidigt.

Jag frös direkt om fötterna, med det gör jag alltid så det gjorde inte så mycket. Vi drack kaffe och varm choklad och åt kakor mellan åkningarna.

På kvällen åkte Fredrik på bio med några kompisar. Mose och jag fikade skorpor och kollade på Shrek för hundrade gången. 

Sen läste jag till klockan slog midnatt och sen somnade jag. Det var lördagen det.

Hej 2014

Hej hej

Nytt år. Jag har tagit tag i något jag har velat väldigt länge - jag ska jobba 75% istället för 100.

Det blir väldans lite pengar, men det är det värt.

Bäst med 2013: jag fick nytt jobb, sommaren var varm och vi åkte till New York i september.

Bästa köpet 2013: 6 My little pony-muggar. De är de bästa kaffemuggarna någonsin och kaffe är den allra bästa drycken = väldigt bra köp. Plus att de är väldigt fina.

2013 var året då jag klippte lugg, då Mose slutade dagis och började förskoleklass, då sommaren varade långt in på hösten, då Mose bröt armen, då vi reste både till London och New York. Vi köpte ny soffa, jag red islandshäst för första gången, vi sålde och köpte bil, Mose lärde sig läsa och Fredrik och jag firade 10-årig bröllopsdag.

Jag tror att 2014 blir bra. Mest för att jag som sagt bara ska jobba 75%. Trixet är att man gör av med massor av pengar när man inte är på jobbet. Får se hur det går. För övrigt är min plan att pyssla mer, typ sånthär:

Jag har även tänkt läsa en hel massa böcker. Nu håller jag på med den här:

Fantastisk bra och spännande! Jag minns att vi var på Andrée-muséet någon gång på låg- eller mellanstadiet. Det var spännande och redan då vet jag att jag tänkte att de måste ha frusit väldigt mycket. Boken tar en med ut i det vita, gråa kalla, där det inte finns land utan bara is och kyla så långt ögat kan nå. Så himla kallt och hopplöst och spännande och på riktigt. Läs den!

Dessutom ska jag blogga lite mer än jag gjort på sistone. Mest för mig själv, som en dagbok. Liksom fint att titta tillbaka i.

Hej 2014.

Ett skolbarn

Mamma, du ser ut som ett skolbarn, sa han igårkväll när han låg i sängen.

Gör jag?! Tack!

Men mamma, varför säger du tack när jag säger att du ser ut som ett skolbarn?

Men jag tänkte att det var nåt bra liksom. Att jag ser ung och fräsch ut.

Nä, jag menar mest att du ser ganska så liten ut. Och att du ser ut som ett barn.

Pianokonsert på morgonkvisten

God morgon, sa han, nu ska jag spela och sjunga för dig.
Va?!, sa jag. Hur lärde du dig detdär?
Övat lite, svarade han.
En mamma utan gehör blir ganska lätt imponerad och börjar genast fantisera om storslagna konserter.
Nu ska man ju inte lägga för stor press på sin 6-åring, men ändå....

Hej igen.

Det var någon som sa till mig att det är galet att lägga ut saker på nätet, för att det ligger kvar i evigheters evighet. Och eftersom jag går igång på att göra saker som folk i min omgivning tycker är dumt blev jag sugen på att börja blogga igen.
Så jag gör ett försök:
Hej igen.
Vi säger hurra för att det är fredag, eller hur?! Jag har slösat bort hela den här förmiddagen med att göra ingenting (har massor av jobb som skulle ha varit klart i oktober) och vet att jag kommer att få panik om en liten stund. Men just nu njuter jag av att göra ingenting.
Snart ska jag hämta Mose och hans bästis Elin. Mose ska lära henne att spela schack (!!!), sa han i morse. Vi får se om jag hittar honom bland alla barn på skolan - han har nämligen inga framtänder just nu, vilket gör att han ser väldigt annorlunda ut. Han ser liksom ut som ett stort barn. När blev mitt barn stort? När blev det inne att spela schack?

På tal om ingenting så firade Fredrik och jag 10-årig bröllopsdag ganska nyss (15 november). Rolig som jag är skickade jag en bukett med rosa blommor till Fredriks jobb. Det roliga är att det bara jobbar män där -  jag kunde liksom se Fredrik framför mig, när han gick genom korridoren med en stor rosa bukett i famnen... sånt är nämligen lite känsligt på just den arbetsplatsen. Man blir liksom lite retad av sina arbetskompisar, om ni förstår vad jag menar (larvigt, men samtidigt väldigt användbart!). Fast det roliga förstördes eftersom han öppnade blompaketet inne på sitt kontor och packade in buketten igen innan han gick hem. Tror att han kände det på sig. Typiskt.