Min skylt

Jag är nöjd med min hemmagjorda skylt. För den liksom drar i kunderna.
Fulsnygg. Jag gillar fulsnyggt.
Lillebror har snickrat (snyggt), jag har målat (lite sådär fult hemmamålat, men ändå, det syns!).
Kom och köp kom och köp!
Det är en speciell känsla, att jobba dygnet runt, utan att egentligen tjäna någonting till sig själv.
Men den dagen kommer, dendär dagen.
Kram

Slitet

Ett trivialt problem kan tyckas, men jag har bekymrat mig över mitt hår den senste tiden. Det har blivit så slitet, så sprött, så ihopklistrat på något vis. Min frisör säger att det är vårt vatten. Vatten med en massa metaller i.
Jag har varit lite ledsen, trots att det bara är hår. Vet ju att jag inte kan göra så mycket åt vattnet.
Jag bestämde mig iallafall för att sluta slinga - jag brukar göra det en till två gånger varje vinter för att slippa vinterfärgen, som jag kallar den. Men nu ska jag testa och se hur det bli att inte lägga i kemikalier, se om det blir bättre. Strunta i utväxten som kommer någon gång kring december efter att sommarens blekande solstrålar är långt borta.
Men igår blev jag lite gladare! Jag hittade nämligen de här bilderna (se nedan). På en tjej som har ungefär lika slitet hår som jag, men som liksom bär upp det där tunna och slitna på ett väldigt bra sätt.
Nu ser jag att slitet och sprött minsann kan vara fint. Hurra.
(Bilderna kommer från den underbara bloggen Closet visit).

Idag: vattkoppor

En lugn dag.
För lillen har vattkoppor. Helt plötsligt, bara sådär.
Vår dag kan sammanfattas i två bilder:


Annars då? Jodå, livet rullar på, räkningar som ska betalas, beställningar som ska skickas, misstag som ska rättas till, framgångar som ska drömmas om, vänner att höra av sig till, en familj att ta hand om. Ja, ni vet, såntdär som de flesta dödliga pysslar och sysslar med.
Men jag har gjort en fin tavla till ett barnrum idag, med hjälp av tyg och ram. Lite utöver den vanliga vardagslunken liksom (den får ni se en annan dag. Nu ska jag äta en apelsin, sen ska jag läsa och sen ska jag sova. Det ni!).

Original style i Skrapan

På lördag tycker jag att ni ska ta er till Skrapan på Södermalm i Stockholm. Då kommer nämligen Lovely chaos (och en massa andra också förstås) att vara där och sälja vintage. Min allra första vintagemarknad som säljare. Nervöst, men fasligt spännande och kul! HÄR kan ni läsa mer om Original Style och om Basar Under.

Djupa funderingar om vad som är nyttigt

Vet ni vad jag tänker på?
Jo, jag tänker på det lilla bordet och den lilla stolen som jag ska ställa precis utanför butiken när våren har kommit hit. Sånt som är nyttigt att tänka på när grått vinterregn hoppar mot asfalten.
För övrigt har jag simmat ikväll. Även det nyttigt, både för själen och för kroppen.
Och nu äter jag rulltårta (tack Emma!) och dricker te. Också nyttigt för...själen.
Imorgon är det fredag. Då tar vi nya tag, eller hur!?
Kram till er alla.

Lite ljus

Jag testar bloggappen i iPhonen men hjälp va trist det är att blogga från mobilen. Jag kommet på mig själv med att förkorta varenda ord, ungefär som när jag skriver sms.
Tänkte bara dela med mig av en liten liten glädjesak såhär i deppväderstider. Idag sålde jag en ursnygg lampa. Vilket gjorde att butiken blev mörk. Jovisst var jag glad för att ha fått sälja, men mörker är inte särskilt kul.
Ikväll tog jag bilen och åkte på en upphämtningsrunda (jag hämtar upp kläder som ska säljas). Innan jag skulle gå sa damen "du kanske skulle vilja sälja den här lampan åt mig?"
Hurra!
Små glädjesaker i vardagen liksom.
Nu: te och skorpor.
Mer intressant än så blir det inte idag.

Som i himlen

Jag åker buss till jobbet (det är stort för att vara mig, jag har nämligen bekvämt tagit bilen i princip varje dag sedan Mose föddes, det vill säga i mer än 4,5 år). Bussen åker förbi ett badhus, så inte helt sällan fylls bussen med förskole- och skolbarn som ska åka och lära sig simma.
Idag blev bussen full. Proppfull. Barnen klängde överallt. Och mitt i allt det där satt jag med mina tre väskor. Barnet på min högra sida (ja, för som sagt var hade jag barn på alla sidor) sa 'hej jag heter Heaven, vad heter du?' Och jag höll på att säga 'att det inte riktigt känns som om vi är i himlen just nu'. Men jag sa inget.

För övrigt så kan ni hitta en hel massa nya smycken i butiken just nu. Och fler kommer så småningom.
Här är några, tillverkade av en duktig tjej som heter Annica.

Mammor som snickrar?

Jag kan rekommendera:
våfflor till frukost.

En helt annan grej:
Mose och hans kusin Fabian lekte "mamma, pappa, barn" idag. Mose var mamma och Fabian storebror.
En bit in i leken hittar Mose en leksaksborr och börjar låtsasborra i bordet. Och säger:
"Nu är jag inte mamma längre, nu är jag pappa, för det är pappor som jobbar såhär".
Ehhhhh...
Var har han fått det ifrån?
Hemma hos oss borrar och snickrar jag minst lika mycket som Fredrik, om inte mer.
Suck.

Jag vill vara allmänbildad

Om jag var i en saga och fick tre önskningar skulle en vara: gör mig fasligt allmänbildad.
För det är jag definitivt inte, ska ni veta, och det gör mig frustrerad och lite ledsen.
Speciellt när jag ser På Spåret (som jag faktiskt undviker att se endast av den här anledningen).
Jag kan ingenting, inte en enda fråga (kanske en enda, jag kunde fiskedragen i finalen, hurra!). Så himla deprimerande.
Och man kan ju tänka att jag kan lära mig något av att se På Spåret. Men icke. Det går in, det går ut.
Allmänbildning, ge mig lite allmänbildning någon!
Men vet ni vad som fastnar, vad jag kan!!??
Onödigheter.
Jag kan i princip allt om artister och kändisar och skådespelare i Hollywood och såntdär annat meningslöst, trots att jag aldrig köper skvallertidningar.
Jag vet vad Angelina Jolies alla ungar heter, jag vet vilka skor Sarah Jessica Parker gärna köper till sina vänner i present, jag vet hur gammal Ryan Gosling är.... Ja, ni fattar.
Så fruktansvärt deprimerande.
Varför är det såhär?

Hurra för återanvändning

Lite lim och lite loppisglas och simsalabim så har man gjort sig ett par fat. Att typ lägga godis eller smycken på.