Idag funderar jag på en hel del

Idag funderar jag på en hel del.
Till exempel på om det blöta som jag just klev i var kattpiss eller bara vatten.
Jag funderar även på vad vi ska fixa för förrätt till nyårsmiddagen.
På om jag vågar packa upp kassaapparaten som kom med posten igår (anledningen till att jag kanske inte vågar: om jag inte förstår mig på den kommer jag att bryta ihop).
På vilken butiksförsäkring jag ska teckna.
På hur man gör pdf av photoshopdokument.
På om jag orkar dammsuga.
På om jag ska tvätta håret idag OCH imorgon eller bara idag.
På vilket nagellack jag ska nyårsförgylla mina naglar med.
På om vi har vit grundfärg i förrådet som inte riktigt går att ta sig in i eller om jag måste köpa ny.

Nej, djupare än så är jag inte idag.

Kakorna på bilden åt vi upp på juldagen. Pepparkaksmuffins med lingonfrosting. Mums.

När solen lyser lite för starkt på julafton

När vi vaknade på julaftons morgon såg det ut såhär. Ingen snö. Nästan som vår.
Helt fel, kändes det.

Här är vi, min man och jag. På julafton.
Jag kan titta på oss länge och jag tänker att vi har varit med om mycket.
Och jag tänker att det blir nog helt bra en dag. Allt detdär.
Allt detdär som alla har, samma fast så olika.
Allt detdär som vi alla dras med, allt som hopar sig som mörka moln.
Moln som innehåller olika slags tunga saker.
Men när jag ser på oss tänker jag ändå att jo, det blir bra en dag.
En vacker dag.

Julklapparna

Jag fick så mycket fint i år. Så många bra saker. Till butiken. Till mig själv.
Och jag gav bort saker. I år såg mina paket ut så här.
Jag virkade små stjärnor, stärkte dem i florsocker och vatten. När de torkat fick de hänga på paketen.
Och jag gjorde små pompom-bollar av garn.
Terapi. Att pyssla. Att flyta bort, att koncentrera sig med hjärnan och händerna. Att skapa.



Nu, när jag skriver det här, är ju julen över. Och det känns lite vemodigt.
Fast min man säger att det inte är så konstigt att jag känner vemod när jag tänker på en jul som är slut. Eftersom jag känner vemod lite när som helst.
Jag kan tänka att det måste vara jobbigt att leva med en sån. En sån som så lätt känner vemod.
Men det är inte så mycket att göra åt.
Kram fina ni.

Två dagar före jul

Vi kom ganska nyss hem.
Nu har jag packat in allt från bilen. Och sitter och dricker te, lugnar ner mig, finner ro.
Något rörs alltid upp inom mig när jag byter plats, när jag flyttar på mig fysiskt. Som om något litet rivs av där inne.
Jag måste få tid att landa. Varenda gång.
Vi firade jul i Småland.
Jag längtar alltid dit en smula.

Vi tog bilen ditner. Och allt var så vackert och vitt och snöigt. Sen, bara en dag senare, försvann allt det vackra.
Och blev grått och disigt.


Men vi hann känna på snön, rulla runt i den en stund.

Och hästarna fick morötter, fåglarna fick frön, danföredopparedan.

Nya kompisen har flyttat

Häromveckan fick Dusti (uttalas exakt som det stavas!) en rosa kompis. Namnlös än så länge, men ändå en väldigt trevlig och glad liten kanin.
Tyvärr kunde hon inte bo hos oss så länge, för på juldagen gick nämligen flyttlasset. Vår rosa kanin bor nu för tiden hemma hos kusin Alvar och vi hoppas så innerligt att hon både ska få ett namn där och trivas riktigt bra.



Hur man virkar en alldeles egen kanin kan man läsa om i Mia Bengtssons bok Virka amigurumi.

Julafton

God jul alla fina!
Jag har fullt upp med att fira jul, därav den långa bloggpausen (och dåligt internet).
Det har varit en fin julafton - ni får se bilder sen, en annan dag.
Ät mycket julgodis och krama om varandra ordentligt, så ses och hörs vi lite senare.
Kram kram!

Förra årets

Här kommer förra årets julkort.

Nästanpå yr

Jag har haft en underlig huvudvärk de senaste tre dagarna. Den vill liksom inte ge med sig, försvinner ibland, men kommer sakta tillbaka om och om igen.
Kanske blir det bättre när... när allt är lugnt.
Mose och jag gick ut i snön idag. Inte mycket till snö, men det gick att åka utför.
Och vi skrattade, precis så mycket som vi behövde.
Och häromdagen tog vi fram vår minigran som gnistrar precis lika mycket som en normalstor.

Idag har jag varit på banken och försökt förstå kortterminalsavtal och kortköp och försäkringar och allt vad det var. Och nu ska jag försöka mig på att förstå hur jag ska beställa fina ord till butiksfönster. Mitt huvud snurrar. Och tiden rusar.
Kram på er.

Andas utomhus

En hektisk helg. Och nu sitter jag här med huvudvärk.
Som det så lätt blir efter stress.
Nu försöker jag att andas ordentligt. Dricka mycket vatten och sänka axlarna.
Jag längtar efter att hinna vara utomhus mer. Där är det så mycket lättare att ta djupa andetag.
Där får lungorna det utrymme de behöver. Där känner man sig aldrig instängd.

Klänningen kommer från Lovelychaos.se, men från början från MQ. Skärpet kommer också från Lovely chaos. Halsbandet fick jag av Fredrik, när vi ganska nyss hade blivit tillsammans. Det gnistrar och glimmar och passar fint i juletid.

Fräsch

Idag på morgonen:
"Mamma, du luktar så fräscht. Pappa luktar inte så fräscht som du."

Det är min pojke det!

Vardagskänslor

Uppgivenhet är när kaffet är slut i kaffeburken.
Lycka är när man hittar ett bortglömt kaffepaket långt in i skafferiet.

Förra december

Jag tänkte att jag inte är så förtjust i snö.
Men så såg jag det här från december förra året. Och inser att blasket utanför fönstret inte är så kul.
Hallå! Hallå, vintern! Var är du?






Och en helt annan sak! Den 2 januari, prick klockan 13, hämtar jag ut nyckeln till min butikslokal. Tjoho!

Luciakandidat

Det är mysigt med Lucia.
Men jag hoppas innerligt att inte en enda skola gör som min skola gjorde. Jag hoppas att något har hänt, att man har förstått att sådär, som man gjorde då, är totalt förkastligt och hemskt och fruktansvärt onödigt.
För såhär var det:
På min högstadieskola var det niorna som gick Lucia för alla andra, för alla som ville komma och lyssna. Vi fyllde en gympahall, flera gånger om.
Lucian röstades fram. Först skulle varje niondeklass rösta fram sin kandidat. På min skola fanns fem klasser med nior - A,B,C,D och E.
Redan där gick det snett. Killarna tisslade och tasslade om vem de skulle rösta på och efter en hel massa mobbing och tårar och falska röstlappar fick man fram en kandidat.
Och sen - det värsta - skulle de fem luciakandidaterna gå från klassrum till klassrum, ställa upp sig på rad inför alla. Och vänta medan alla skrev ner vem de röstade på. Några ropade "vänd dig om så att vi får se baksidan också!" Och luciakandidaten vände sig antagligen om, snurrade runt, svängde med håret och log sitt bredaste leende.
Där stod vi på rad, blev bedömda, tittade på. För ja, jag var en av kandidaterna. Jag led, skruvade på mig, kände allas blickar, kände mig fel och ful och ville helst rusa därifrån. Men jag stod kvar. Varför? För att det var så det var. För att jag var 15 och gjorde som jag blev tillsagt. För att jag var 15 och mest av allt ville ha flest röster, mest bekräftelse. Det här var de vuxnas regler, det var så det skulle gå till.
Hur kunde de göra så?
Snälla, ni som är lärare, så här är det väl inte nu?
Lägg av isåfall.

Småsaker

Jag tycker att knappar - det kan man inte ha för många av.
Speciellt om man har dem i en fin burk.
Som ens mamma köpt.
Jag har drygt en miljon småprylar, som liksom fyller upp vårt ganska lilla hem till...bredden.
Så jag skulle tro att det kommer att bli luftigare här när jag kan fylla butikens alla vrår med... alla dessa småprylar. Inte sälja, nä, jag kan ju inte sälja alla mina småprylar. Men jag kan nog stuva undan dem där, i butiken. Då kanske vi faktiskt kommer att kunna röra oss här, gå runt utan att slå tårna i... alla småsaker.

Trädkort

Vi knåpade ihop ett kort, Mose och jag. Ett kort som skulle symbolisera presenten som inte riktigt gick att köpa den här årstiden.
Till bebis-Albert.
Kan ni gissa vad han fick?


Jag ritade och klippte. Mose rev och knycklade och limmade grönt silkespapper.

Spurtar

Tillbaka i Stockholm. Efter helg i Småland.
Det är slutspurt nu.
Slutspurt fram till julen.
Slutspurt fram till att jag får min butikslokal.
Jag springer så mycket jag orkar.
Och missar nog en hel del på vägen.
Men det gör inte så mycket, det blir nog bra ändå.

Fredagshysterisk

Det är väldigt mörkt och vi sitter i en bil. En evighet känns det som.
Idag har:
skrivaren gått sönder
datorn kraschat.
Och av sånt kan vem som helst bli svimfärdig, yr och alldeles nipprig.
Flera timmar senare och jag har fortfarande känningar av tekniktumultet.
Mer än halva dagen har tillbringats i pyjamas. Pyssel och frukost och hårdrock (Moses val). I en enda röra.
Men nu sitter jag där jag sitter - i en bil på långresa - så nu försöker jag slappna av, lyssna på regnet och blunda.
Vad gör ni?

Dagens roligaste/konstigaste

Mose: "Mamma, nu vet jag att din mage inte gick sönder när du fick mig".

Troligen angående Fredriks och Moses samtal kring hur barn kommer ut från mammans mage.

Dagen än så länge

Jag började dagen med att ge tulpanerna nytt vatten. Tulpaner som jag köpte av fotbollskillen som knackade på igår kväll. Han var väl sisådär 14 år, gullig och trevlig. Och skulle åka på något fotbollsläger och jag tänkte att en dag kanske Mose måste gå runt och sälja blommor för sitt fotbollslag, så det är väl bäst att jag köper.
Vi valde rosa, Mose och jag.
Bästa färgen.

Sen åt jag frukost. Smörgås med Philadelfiaost. Och kaffe, mycket kaffe.

Vid lunchtid tog jag bilen och spanade på prylar till butiken. Jag hittade den här klänningen för inga pengar alls. Den ska jag nog ha i helgen. Med ett fint skärp till. Det vill säga, den hamnar inte i butiken. Typiskt mig.
Men! Jag hittade en underbar blommig midsommarklänning som kommer att hänga som en smäck i butikens sommarfönster någon gång framåt maj.

Vet ni! Ikväll ska jag åka till en fin vän och baka julgodis.
Det kommer att bli en väldans fin kväll.
Kram till er.

Följ mig?

På Instagram heter jag emeli.

På twitter heter jag lovelyemeli.
På facebook finns Lovely chaos på facebook.com/lovelychaos (Och Vi pysslar finns såklart på facebook.com/vipysslar).
På bloglovin' finns jag HÄR (och Vi pysslar finns HÄR).

Kvävas med blasksnö på mössan

Godmorgon!
Idag är en såndär dag.
Då jag gråter på väg bort från förskolelämning, då ungen helst av allt vill följa med tillbaka.
Då blasksnön tränger igenom mössan.
Då håret skulle ha tvättats för flera dagar sedan.
Då ingenting känns som jag vill att det ska kännas.
Jag liksom kvävs idag.
Men trösten är att jag vet att den går över, kvävningskänslan.
Jag ska försöka sandpappra ett skåp idag, ett skåp som ni kommer att få se om ni kommer och hälsar på mig i butiken.
Kanske känner jag mig bättre efter att ha sandpapprat, efter att ha jobbat på ordentligt.
Kram på er.

Han tar korten

Hej hej! Här är jag. På en bild som ungen min tagit. Ni ska veta att han tar bilder. Fyller minneskorten tills de svämmar över och varenda batteri i hela världen tar slut.
Alla möjliga bilder. Och bland annat på mig.
Oftast när jag inte ser, inte märker något och sen, när jag tittar igenom bilderna kan jag förfasas över hur jag ser ut och beter mig när jag är ovetandes... Äh, tänker jag sen.
Just på den här bilden är vi på väg till glöggfest på andra sidan stan. Och jag har på mig en gammal blus, inköpt i en andrahandsaffär i slutet av nittiotalet. Ursprungligen kommer den från H&M på den tiden då det begav sig. Kanske 70-tal. Den påminner lite om en broderad duk och det är ju inte helt fel.