Luciakandidat

Det är mysigt med Lucia.
Men jag hoppas innerligt att inte en enda skola gör som min skola gjorde. Jag hoppas att något har hänt, att man har förstått att sådär, som man gjorde då, är totalt förkastligt och hemskt och fruktansvärt onödigt.
För såhär var det:
På min högstadieskola var det niorna som gick Lucia för alla andra, för alla som ville komma och lyssna. Vi fyllde en gympahall, flera gånger om.
Lucian röstades fram. Först skulle varje niondeklass rösta fram sin kandidat. På min skola fanns fem klasser med nior - A,B,C,D och E.
Redan där gick det snett. Killarna tisslade och tasslade om vem de skulle rösta på och efter en hel massa mobbing och tårar och falska röstlappar fick man fram en kandidat.
Och sen - det värsta - skulle de fem luciakandidaterna gå från klassrum till klassrum, ställa upp sig på rad inför alla. Och vänta medan alla skrev ner vem de röstade på. Några ropade "vänd dig om så att vi får se baksidan också!" Och luciakandidaten vände sig antagligen om, snurrade runt, svängde med håret och log sitt bredaste leende.
Där stod vi på rad, blev bedömda, tittade på. För ja, jag var en av kandidaterna. Jag led, skruvade på mig, kände allas blickar, kände mig fel och ful och ville helst rusa därifrån. Men jag stod kvar. Varför? För att det var så det var. För att jag var 15 och gjorde som jag blev tillsagt. För att jag var 15 och mest av allt ville ha flest röster, mest bekräftelse. Det här var de vuxnas regler, det var så det skulle gå till.
Hur kunde de göra så?
Snälla, ni som är lärare, så här är det väl inte nu?
Lägg av isåfall.