Efter jobbet. Söndag och solen värmer, fast jag var ändå tvungen att ta på vinterjackan igen. Med en febrig pojke i vagnen, med sjön nästan helt blank, med min nya söndagskänsla - den där känslan som infinner sig dagen före en ledig dag.
Och Mose ville som vanligt ta kort. På allt möjligt, på mig, på folk som joggade, på grafitti, på bilar...)
Vi satte oss på bryggan en stund. Mose ser verkligen ut som en ynklig sjukling, med filt över knäna.
Jag längtar varje dag ut till skogen, till ett litet hus i en skogsglänta. Där jag bara kan vara. Men än så länge är drömmen bara en dröm och då måste man ju njuta av det som finns runt omkring. Blommor och sjöar och träd bara en promenad bort.
Tur att vårsolen kom nu, att den inte väntade, för jag behöver den så mycket nu.
Vilka härliga bilder och ja, visst är det underbart att vårsolen äntligen är här. Ha en fin måndag! :-)
SvaraRaderaTusen tack. Ja, våren är speciell, bästa årstiden tycker jag.
RaderaSer mysigt ut, trots att han är sjuk. Solen och de små solarna i diket lyser verkligen upp tillvaron nu. *Kram*
SvaraRaderaKram min fina!
RaderaSå fina bilder... på en fin familj! Kram!
SvaraRaderaTack! :)
RaderaVilka underbara bilder kära du...det är vår och silverknoppar och tussilago och jag tror den här sommaren kommer bli den allraste bästa. den vackraste...tror du inte ***
SvaraRaderakramar om, Lycke
Ja, jag hoppas iallafall. Men jo, det tror jag... <3
Radera