Haha, Fredrik köpte en stooor påse godis till mig och vips så kvicknade hjärnan till en smula. Att jag inte tänkte på det tidigare idag!
Under de senaste veckorna har jag tänkt en hel del på... njae inte på slumpen direkt, tror inte riktigt på slumpen... utan mer på varför det blir som det blir, på småsakerna, på de små besluten, misstagen, sorgerna, händelserna som gör stor skillnad.
För inte trodde jag att jag skulle skaffa mig en egen butikslokal! Det kändes omöjligt och overkligt.
Men livet liksom valde den vägen.
Först skulle jag ju jobba som journalist, utbildade mig och frilansade. Egentligen var aldrig frilansandet självklart. Det blev så. Ungefär en månad efter att journalistutbildningen var avklarad föddes Mose. Och för att inte helt halka efter på arbetsmarknaden startade jag eget och jobbade samtidigt som jag var hemma med min bebis. Hux flux hade jag blivit egenföretagare.
Sen masade jag mig fram, trivdes väl aldrig helt som journalist, kände mig alltid lite fånig när jag ringde till dem jag skulle intervjua, blev aldrig trygg i den rollen. Jobben var få och blev färre. Och blev i princip inga alls.
Så till slut sökte jag jobb i butik och hamnade i en leksaks- och inredningsbutik på Arlanda.
Jag trivdes bra, tyckte om att fixa och ordna där.
Men egenföretagaren i mig ville ha eget.
Jag pratade med Fredrik, dividerade fram och tillbaka... och sa upp mig. Sen, bara ett par månader senare öppnade jag min nätbutik. Som nu ska bli "riktig" butik.
Ni vet, min dröm om fler än ett barn, drömmen som aldrig riktigt vill slå in... Om jag hade fått fler barn med ett par års mellanrum hade nog aldrig butiken funnits. Och det faktum att vi trängs på 58 billiga kvadratmeter spelar också in. Vi har i princip inga stora utgifter.
Det är konstigt. Att sorgliga och tråkiga saker kan leda till något bra.
Nu är det ju inte så att jag har gett upp drömmen om fler barn (den drömmen finns alltid närmast mitt hjärta). Och förhoppningsvis kommer vi att kunna flytta till ett större hus om jag lyckas tjäna några pengar på butiken.
Små små saker, som helt plötsligt får en ny innebörd, som leder till nya möjligheter.
Små små saker som gör mig till mig och dig till dig.
Nu ska jag sova. /E
Vad fint skrivet, vart nästan lite rörd. Det är ju så det är, de små sakerna...
SvaraRaderaJag hoppas du kommer tjäna massa pengar på din butik så ni kan köpa större hus.
Jag brukar så ofta tänka på det där. Hur små tillfälligheter kan förändra ett helt liv. Det är nästan lite skrämmande, hur allt liksom hänger på en skör tråd. Men samtidigt fantastiskt - vilka möjligheter!
SvaraRaderamm, visst är det så. Men det kan vara nog så svårt att se i förväg, fast man vet.
SvaraRaderaBlev oxå lite rörd. Men jag har nästan inte slutat gråta efter bion igår :) O säger att nästan ingen annan grät. Jag vet inte för jag grät hulkande ända till bilen. Simon och ekarna.
så himla fint skrivet, känns att det kommer från hjärtat. och jag vet ju också det där..att olyckor och elände ofta för med sig annat som är bra..förändringar till det goda på andra plan, så sant så sant. och du..jag blev inte gravid igen efter Vida förrän jag alldeles lade det på hyllan och kände hur jag nästan struntade i vilket. ibland kan det behövas att bara släppa taget helt..så ger världen nytt i nya öppningar på det ena eller andra sättet så fint..
SvaraRaderavad det ska bli av mig sen vet jag ännu inte..men det löser sig (ler)
många kramar och lycka till dig..
~Lycke
Visst, det ena leder till det andra. Hade inte min mamma sagt till mig "Du ska gå gymnasiet", då hade jag kanske jobbat i stället och inte flyttat till staden 5 mil från mitt föräldrahem.
SvaraRaderaDå hade jag troligtvis aldrig träffat din far och då hade du inte funnits. Visst är det märkligt? Livet är ju ändå ganska spännande.
Vilken tur att du finns och dina tre små bröder. Tänk om jag inte lytt min kära mor.
Detta ämne går ju att skriva hur mycket som helst om.
I helgen kommer pappa och hjälper dig. Kram.
Visst är det nåt av det bästa med livet, att vi inte kan planera och ordna allt själva, utan att livet bara händer och vi får hänga med. Vad skönt att inte va fast i det du inte trivdes med utan du vågar pröva vingarna och ta språng ut i det okända. Det är så spännande med butiken och så roligt att du vill dela så mycket med oss, allt från kassaapparater och inredning till prisetiketter och personliga reflektioner.
SvaraRaderaDu är så klok min vän! Kram Maria
SvaraRadera