Min skylt

Jag är nöjd med min hemmagjorda skylt. För den liksom drar i kunderna.
Fulsnygg. Jag gillar fulsnyggt.
Lillebror har snickrat (snyggt), jag har målat (lite sådär fult hemmamålat, men ändå, det syns!).
Kom och köp kom och köp!
Det är en speciell känsla, att jobba dygnet runt, utan att egentligen tjäna någonting till sig själv.
Men den dagen kommer, dendär dagen.
Kram

Slitet

Ett trivialt problem kan tyckas, men jag har bekymrat mig över mitt hår den senste tiden. Det har blivit så slitet, så sprött, så ihopklistrat på något vis. Min frisör säger att det är vårt vatten. Vatten med en massa metaller i.
Jag har varit lite ledsen, trots att det bara är hår. Vet ju att jag inte kan göra så mycket åt vattnet.
Jag bestämde mig iallafall för att sluta slinga - jag brukar göra det en till två gånger varje vinter för att slippa vinterfärgen, som jag kallar den. Men nu ska jag testa och se hur det bli att inte lägga i kemikalier, se om det blir bättre. Strunta i utväxten som kommer någon gång kring december efter att sommarens blekande solstrålar är långt borta.
Men igår blev jag lite gladare! Jag hittade nämligen de här bilderna (se nedan). På en tjej som har ungefär lika slitet hår som jag, men som liksom bär upp det där tunna och slitna på ett väldigt bra sätt.
Nu ser jag att slitet och sprött minsann kan vara fint. Hurra.
(Bilderna kommer från den underbara bloggen Closet visit).

Idag: vattkoppor

En lugn dag.
För lillen har vattkoppor. Helt plötsligt, bara sådär.
Vår dag kan sammanfattas i två bilder:


Annars då? Jodå, livet rullar på, räkningar som ska betalas, beställningar som ska skickas, misstag som ska rättas till, framgångar som ska drömmas om, vänner att höra av sig till, en familj att ta hand om. Ja, ni vet, såntdär som de flesta dödliga pysslar och sysslar med.
Men jag har gjort en fin tavla till ett barnrum idag, med hjälp av tyg och ram. Lite utöver den vanliga vardagslunken liksom (den får ni se en annan dag. Nu ska jag äta en apelsin, sen ska jag läsa och sen ska jag sova. Det ni!).

Original style i Skrapan

På lördag tycker jag att ni ska ta er till Skrapan på Södermalm i Stockholm. Då kommer nämligen Lovely chaos (och en massa andra också förstås) att vara där och sälja vintage. Min allra första vintagemarknad som säljare. Nervöst, men fasligt spännande och kul! HÄR kan ni läsa mer om Original Style och om Basar Under.

Djupa funderingar om vad som är nyttigt

Vet ni vad jag tänker på?
Jo, jag tänker på det lilla bordet och den lilla stolen som jag ska ställa precis utanför butiken när våren har kommit hit. Sånt som är nyttigt att tänka på när grått vinterregn hoppar mot asfalten.
För övrigt har jag simmat ikväll. Även det nyttigt, både för själen och för kroppen.
Och nu äter jag rulltårta (tack Emma!) och dricker te. Också nyttigt för...själen.
Imorgon är det fredag. Då tar vi nya tag, eller hur!?
Kram till er alla.

Lite ljus

Jag testar bloggappen i iPhonen men hjälp va trist det är att blogga från mobilen. Jag kommet på mig själv med att förkorta varenda ord, ungefär som när jag skriver sms.
Tänkte bara dela med mig av en liten liten glädjesak såhär i deppväderstider. Idag sålde jag en ursnygg lampa. Vilket gjorde att butiken blev mörk. Jovisst var jag glad för att ha fått sälja, men mörker är inte särskilt kul.
Ikväll tog jag bilen och åkte på en upphämtningsrunda (jag hämtar upp kläder som ska säljas). Innan jag skulle gå sa damen "du kanske skulle vilja sälja den här lampan åt mig?"
Hurra!
Små glädjesaker i vardagen liksom.
Nu: te och skorpor.
Mer intressant än så blir det inte idag.

Som i himlen

Jag åker buss till jobbet (det är stort för att vara mig, jag har nämligen bekvämt tagit bilen i princip varje dag sedan Mose föddes, det vill säga i mer än 4,5 år). Bussen åker förbi ett badhus, så inte helt sällan fylls bussen med förskole- och skolbarn som ska åka och lära sig simma.
Idag blev bussen full. Proppfull. Barnen klängde överallt. Och mitt i allt det där satt jag med mina tre väskor. Barnet på min högra sida (ja, för som sagt var hade jag barn på alla sidor) sa 'hej jag heter Heaven, vad heter du?' Och jag höll på att säga 'att det inte riktigt känns som om vi är i himlen just nu'. Men jag sa inget.

För övrigt så kan ni hitta en hel massa nya smycken i butiken just nu. Och fler kommer så småningom.
Här är några, tillverkade av en duktig tjej som heter Annica.

Mammor som snickrar?

Jag kan rekommendera:
våfflor till frukost.

En helt annan grej:
Mose och hans kusin Fabian lekte "mamma, pappa, barn" idag. Mose var mamma och Fabian storebror.
En bit in i leken hittar Mose en leksaksborr och börjar låtsasborra i bordet. Och säger:
"Nu är jag inte mamma längre, nu är jag pappa, för det är pappor som jobbar såhär".
Ehhhhh...
Var har han fått det ifrån?
Hemma hos oss borrar och snickrar jag minst lika mycket som Fredrik, om inte mer.
Suck.

Jag vill vara allmänbildad

Om jag var i en saga och fick tre önskningar skulle en vara: gör mig fasligt allmänbildad.
För det är jag definitivt inte, ska ni veta, och det gör mig frustrerad och lite ledsen.
Speciellt när jag ser På Spåret (som jag faktiskt undviker att se endast av den här anledningen).
Jag kan ingenting, inte en enda fråga (kanske en enda, jag kunde fiskedragen i finalen, hurra!). Så himla deprimerande.
Och man kan ju tänka att jag kan lära mig något av att se På Spåret. Men icke. Det går in, det går ut.
Allmänbildning, ge mig lite allmänbildning någon!
Men vet ni vad som fastnar, vad jag kan!!??
Onödigheter.
Jag kan i princip allt om artister och kändisar och skådespelare i Hollywood och såntdär annat meningslöst, trots att jag aldrig köper skvallertidningar.
Jag vet vad Angelina Jolies alla ungar heter, jag vet vilka skor Sarah Jessica Parker gärna köper till sina vänner i present, jag vet hur gammal Ryan Gosling är.... Ja, ni fattar.
Så fruktansvärt deprimerande.
Varför är det såhär?

Hurra för återanvändning

Lite lim och lite loppisglas och simsalabim så har man gjort sig ett par fat. Att typ lägga godis eller smycken på.

Fredagsro

God förmiddag.
Jag ville bara säga så här i förbifarten. Att det är så himla fint att ha vänner som peppar och uppmuntrar och som ger extra energi när man behöver det som bäst.
Och det är så lätt att glömma bort hur viktigt det är med vänner.

En fin dag idag.
För Fredrik är föräldraledig (varannan fredag), så jag behöver inte stressa till dagis. Kan sitta ner och dricka kaffe i lugn och ro. Krama hejdå och veta att de där två har en finfin dag tillsammans.
Jag tänker mycket på vad jag verkligen vill, verkligen längtar efter och drömmer om. Svårt att veta ibland. Drömmarna försvinner lätt bland alla måsten och allt "jag borde drömma såhär".
Såklart kan man inte göra allt man vill, det är ju inte helt realistiskt. Men det känns bra att skala bort alla låtsasdrömmar som man har bara för att samhället ser ut som det gör(tex stor villa, bra bil, trendigare frisyr och dyrare kläder). Och liksom se dedär drömmarna som verkligen betyder något.
Som till exempel att umgås mer med sin familj. Vara en mamma som inte stressar hit och dit.

Virkat tips

Ett litet tips:
För några veckor sedan damp det här virkade mobilfodralet ner i postlådan. Tjusigt va?!
Hon som virkar heter Linnéa Fagertun och jag tycker minsann att ni ska kolla in hennes blogg. Och har ni riktigt mycket tur kanske ni så småningom kan beställa ett precis lika fint mobilfodral som jag har!

Sen ska jag säga

Ibland är jag livrädd.
Ibland glad och förväntansfull.


Vill ju att allt ska hända nu, att kön ska ringla utanför dörren när jag öppnar ;)
Men det är inte så enkelt.
Jag ska se tillbaka på den här tiden sen och tänka att det var värt det, varenda minut, varenda krona.
Och jag ska säga att 'se, va bra det gick, det går bara man vill'. Ska jag säga.

Det är fint att ha bloggen. Och att läsa andras. Så uppmuntrande ord. Så inspirerande. Ens egen värld liksom vidgas och man ser att det finns andra som också tappert kämpar. Med vardag.

Igår var det ju alla hjärtans dag (som alla vet). Fredrik kom hem med en enorm påse smågodis. Haha, han vet vad jag gillar.

En dag att behöva

Måndagar är min och Moses dag  nu för tiden. Butiken är stängd, och trots att jag måste fixa jobbgrejer behöver jag inte åka iväg. Vi kan vara hemma. Tillsammans. Bästa tiden. Bästa stunderna.

Men vi började dagen tidigt, för sisådär klockan 6 tryckte Iris igång Moses cd-spelare. Som såklart var inställd på högsta volym. Hur hon lyckades? Ingen aning. Klumpighet och nyfikenhet antar jag.


Sen åt vi frukost. 7.45. För att somna om, det är trist tycker en 4,5-åring. Såklart.
Jag försöker boosta mig själv med bär, en ny morgonvana, och jag hoppas att jag ska bli lite piggare, lite mindre vintertrött. Lite mer energi.
Morgonens pålägg: bregott, honung och paprika. Gott, jag lovar! Fett, socker och vitaminer, liksom.

Sen, lite senare, ville Mose skriva bokstäver på datorn. Och det gick ju finfint som ni kan se (vilken mamma vill inte visa upp sin unges skills?!).

Och efter det spelade vi spel. Och läste böcker. Och spelade lite till. Himla bra dag!

Ikväll har vi ätit spenatsoppa med massor av lök och persilja. Boosta, boosta, boosta!
Och lillebror kom med en egensnickrad butiksskylt som jag ska måla. Som ni ska få se när den är klar!
Och sen åt vi glass.

Det är ju sånahär dagar man behöver, alla behöver. För trots lite fläng hit och dit med jobbgrejer, har vi varit tillsammans, min skrutt och jag.

Som jag vill och som det blir

Vet ni! Idag har jorden tinat en aning. Solen värmde och axlarna sänktes en decimeter.
I mitt huvud har jag sandaler och inga strumpbyxor. I verkligheten två par strumpor, ett par raggsockor och väldigt fula foppatofflor. Fortfarande. Men snart!
Och jag lovar, jag ska försöka skoja till den här bloggen så småningom. Ska bara...
Söndagskram

Nu: fredag, lugn och ro

Här är jag. En fredagskväll.
Och idag är det lite bättre.
Allt kom liksom på en gång, som det gör ibland.
Kyla, ledsen son, huvudvärken från hell, skyhöga räkningar.
Och allt såntdär ni vet.
Men nu är det fredag och jag ska nog göra lite fruktsallad och lägga på lite glass.
Och kanske se en film.
Och inte alls tänka på jobbet eller räkningar eller kylan.

Här kommer en liten VECKANS:
fynd:  ingenting. Köper ingenting just nu. Ingenting. Räkningshögen är för hög.
dröm: att komma ikapp, att vila, att känna att nu, nu räcker pengarna. Jag vet, trist att tjata om pengar, men just nu är en sån tid.
filmer: 50/50 och In Time. Båda sevärda tycker jag. På ett eller annat sätt.
läsning: Cirkeln. Hann i och för sig bara läsa tre sidor, men jag har börjat iallafall.
ljud: Anna Ternheims nya som jag fastnade för efter konserten häromveckan.
vill ha:  en finfin hälsa, lite mer pengar och lugn i själen.
mat: fil.
händelse: måste väl vara att jag har öppnat butiken?!
plats: Skolvägen 1, Upplands Väsby.
finaste: att komma hem till Mose.
tråkigaste: att komma hem så sent varje dag.
roligaste: att alla kunder är så trevliga, att de säger fina saker om min butik. Och alla fina blommor som jag har fått!
känsla: oro, magont och huvudvärk.
jobb: mycket.
kläder: halsduk och fem tröjor och raggsockor och benvärmare etc.

ps. Nyheter på lovelychaos.se

Nä

Idag är jag ledsen.
Men sen går det väl uppåt igen?!!??

Okänd

Underbara blommor kom med blombud idag.
Men utan kort.
Från vem?
Tack och kram

Inget vettigt

Jag har inget vettigt att säga idag (kanske inte annars heller...).
Men jag kan berätta att katterna har mask.
Att jag har gråtit över tekniska prylar idag. Flera gånger. För att de inte gör som jag vill.
Och att min son ordnande en liten samling efter middagen. Samlingen gick ut på att vi (F, jag och Mose) skulle sitta i en ring på golvet och leka olika lekar som de leker på dagis.
Det var allt.
Sov gott.
ps. på bilden kan ni se att jag går runt med halsduk inomhus, men jag ska inte klaga mer över kylan, för folk i Ryssland fryser tydligen ihjäl pga att det är så kallt. Usch.

Rysk reklam

Jag vet att det är ett himla tjat om vädret, att det är så kallt... Men jag måste tjata lite till. För den här kylan tar knäcken på mig. Både fysiskt och psykiskt skulle jag vilja påstå.
Jag är så trött. Och kall. Och huden trasar sönder på händerna.
Men klaga är ju trist.
Så nu bestämmer vi att våren kommer.
Hej våren.

För övrigt har jag bestämt mig för att behålla webbshopen. Den kommer nog att innehålla en blandning av allt möjligt, precis som nu. Lite som ett skyltfönster.

En helt annan sak.
Butiken är ju stängd på måndagar. Idag var jag där ändå, för att ta bilder till webbshopen. Helt plötsligt knackar det på fönsterrutan. Två tanter kikar in. Jag öppnar dörren och de traskar in. Jag försöker förklara att 'egentligen så är det stängt, men ni kan kolla runt lite ändå om ni vill'. De tjattrar på, på ryska. Skrattar och har sig. Och säger på rysksvenska 'vi ska sprida det är för alla vi känner'.
Fina tanter.

Nu. Allting nytt.

I torsdags, mitt på dagen (eller snarare exakt kl. 11.23) öppnade jag min butik.

Så fasligt overkligt och läskigt och kul. Och nervöst. För jag kan ju inte veta. Veta om det kommer att funka. Men såklart måste jag tro på att det kommer att funka, för annars är det ju ingen idé...
Allt är inte hundra procent klart, men jag tänkte att helt klart kommer det nog aldrig att bli. Allt förändras ju hela tiden. Så jag bestämde mig efter att ha skurat golvet, att nu, nu är det dags.
Jag hoppas kunna hänga upp en flagga eller en skylt så småningom, då skulle jag synas lite bättre.
HÄR hittar ni butiken!
Och här kommer några bilder. Fler en annan dag.

Första gången

Idag har jag gjort något som jag aldrig har gjort förr!
Nämligen: (trumvirvel)
överklagat en faktura, iklädd århundradets värsta migrän.
Det ni!