Nu

Nu har jag fyra jobb och jag skulle nästan behöva anställa någon på heltid som planerar min tid åt mig. Jag jobbar en dag där och en dag här och nästa någon annanstans (och nästa vecka ska jag på ännu en jobbintervju, håll tummarna för mig). Men kanske passar det mig just nu, att inte vara stilla på ett enda ställe. Jag kan ju iallfall inte komma och klaga på att mitt liv gör mig rastlös.
Om kvällarna är jag trött, tittar mest på film och ignorerar den fulla tvättkorgen.

Mose och jag räknar ner dagarna till vår Londonresa. Nu är det bara sex dagar kvar tills vi sitter på flyget. Och jag som aldrig har varit i London! Det blir fint och jag längtar. Vi ska fira Fredriks pappas födelsedag där, gå på finrestaurang och bo på flott hotell och jag har spratat lite pengar från förra lönen så att jag ska kunna köpa mig något fint.

Igår var vi på information på skolan där Mose ska gå. Kan ni fatta att han börjar skolan i höst!? Nä, inte jag heller. Det kändes läskigt att gå in genom skoldörrarna, som att dras tillbaka i tiden och minnas de egna första skolåren. Doften, ljuden, bänkarna, teckningar på väggarna.
En helt ny tid för honom och jag hoppas att den blir bra, att den helt kommer att sakna ångest, prestationskrav, oro och mobbing.

När våren kommer ska jag göra om. Kasta ut, skala av, som jag ju redan har sagt och lovat. Jag orkar inte tänka mer på att jag vill flytta till större. Det får vara så länge och under tiden ska jag fixa.
Ha en fin helg. (bilder från pinterest, lite här och var)

En rosa dröm

Medan man väntar på att maten ska bli klar (makaroner, ärtor och majs!) kan man färga håret rosa.
Sönt att få uppfylla små drömmar sådär lite snabbt på eftermiddagen en vanlig trist januaridag.

För övrigt funderar jag mycket på hemmet - på vad vi kan göra för att förbättra. Kanske sälja ett par saker, ge bort andra, flytta runt... Jag har skrivit det förut, men mitt mål under 2013 är att skapa mer luft, mer rymd, att skala av. Och att klippa lugg.

En måndag

Idag har jag frusit hela dagen och jag tänker att antingen så beror det helt enkelt på att det är måndag eller på att jag håller på att bli sjuk.
Vi har varit hemma, Mose och jag, och gjort ingenting skulle man kunna säga.
Till frukost läste vi om Madicken och Lisabet. Den här boken är så fin och sorglig att jag börjar gråta varenda gång vi läser den. På riktigt. Men som tur är slutar den lyckligt.

Sen spelade vi spel och Mose fuskade och vann, såklart (sorry för suddig bild). Men det är okej tänker jag, när man har gips och känner sig lite ynklig.



Lola har suttit i fönstret.

Och jag har fikat de allra sista julgodisarna.

Jag har även längtat en hel del efter våren. Det gör jag varje vinter, för vintern kunde vi ju lika gärna vara utan.
Just den här januari känns bräcklig och opålitlig. Jag har hjärtklappning och morgonångest. Och längtar efter bra rutiner, ljumma promenader och bara fötter. Den senaste tiden har jag flaxat runt så mycket, träffat så mycket nya människor, försökt lära mig så många olika slags jargonger och oskrivna regler och koder att jag liksom inte riktigt hittar mig själv. Jag väntar på att saker och ting ska landa.

Hobby

Nu har jag tre jobb. Och ett företag. Och ändå lyckas jag inte tjäna särskilt mycket pengar. Jag är nog inte gjord för att vara rik (intalar jag mig). Troligen skulle pengarna samlas på hög om jag hade mycket av dem. Det är inte det att jag inte gillar att shoppa - för det gör jag verkligen. Men jag hamnar alltid i en känsla av att det mesta är onödigt att köpa. Jag kan sällan se vitsen med att köpa något som jag redan har eller som jag kan göra själv.
Däremot drömmer jag om en egen stuga och om höns och om mer tid. För tid gillar jag. Tid att göra ingenting. Och tid till att dricka kaffe. För det är en av mina favorithobbies.
Så min lön måste räcka till kaffe. Sen är jag rätt nöjd.

Lite jobbigt.

Hej.
I morgon börjar jag ett nytt jobb som bara är några fredagar och jag ändå så är så galet nervös. Som vanligt, alltså. Jag fösöker tänka att jag bara ska vara mig själv och sådär, men så börjar jag tänka att jag inte riktigt vet hur jag är då. Om jag ska prata mycket eller lite. Vem jag ska äta lunch med, om jag ska ta med mig mat eller äta ute. Helt meningslöst att gå runt och vara nervös, men det är så det är. Jag ska spola fram tiden nu, så att jag slipper vara nervös mer.
God natt.

Gips

Vi sitter på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Mose ramlade igår på förskolan och landade på armen och det visade sig vara en fraktur. Så nu blir det gips i tre veckor.
Det känns konstigt att sitta här - vi är så ovana. Mose har nästan aldrig varit riktigt sjuk. Han hade maginfluensa en gång när han var 9 månader, falsk krupp när han var kring 1 år, öroninflammation för ett par år sedan och vattkoppor förra året. Så det är första gången vi är på Astrid Lindgrens med honom.
Nu ska skrutten alltså gipsas. Och han ska få välja färg på gipset! Alltid något!

Djuren

Bella och Majsan. Och jag. Julen 2012.

Jag har alltid haft djur och kan inte tänka mig ett liv utan.
Förut, när jag bodde hemma hos mamma och pappa, hade vi höns och katter och kor och hästar. Och två grisar ibland (de blev julskinka före jul, men det kändes ok, de hade haft ett bra liv, ett sådant liv som alla grisar borde ha).
Nu har jag bara katt, men kramar hästarna varje gång jag åker "hem".
Mose och jag pratar mycket om att skaffa höns, men det får bli den dagen vi flyttar till större, med rymligare trädgård där de kan spatsera utomhus. Och drömmen om att kunna ha häst igen finns alltid.
Det finns ingen som kan ge så mycket tillbaka som ett djur. Man kan bli besviken på människor, känna sig utpumpad och trött på konversationer, yta och roller. Men med ett djur behöver man aldrig låtsas. Det är raka rör, ärlighet och tillit. Inga plastmasker eller låtsasord.
Och jag tycker att vi har ett ansvar inför djuren, ett ansvar att inte behandla dem illa. Därför skulle jag, som bor i ett i-land med alla möjligheter att behandla djuren väl, aldrig äta eller köpa kött.

Rensa

Under det här nyåret kände jag att jag verkligen behöver en ny start. Jag behöver rensa bort, skala av och förenkla. Jag vill inte ha en massa nytt, vill inte dränka mig själv i nya känslor eller nya saker. Jag behöver se vad jag har och ta bort sådant som jag inte behöver eller som jag inte vill ha. Både i hemmet och i mig själv. Jag tror att det kommer att kännas svårt, iallafall med vissa saker - jag har lätt för att fastna, bli nostalgisk och sentimental. Men jag har lovat mig själv.
Jag är inte helt säker på varför jag känner så här just nu, varför det känns så viktigt. Kanske för att jag har samlat på mig utan att göra mig av med, kanske för att allt har hopat sig till en stor grå massa som jag inte alls mår bra av.
Och för att börja enkelt och konkret tog jag tag i min smyckeslåda. Behövligt!
Före:

Efter:

Och jag som trodde att jag inte hade ett enda hårspänne. Jag hade faktiskt tänkt köpa ett nytt paket.

Efteråt kände jag mig glad och nöjd. Lättad, på något vis. Som om en utrensing i en låda även skalade bort ett grått lager inombords.

Lata dagar

Det är så enkelt att få dagarna att gå utan att egentligen göra något alls. Timmarna, dagarna flyter ihop till en massa, där det inte spelar någon roll när saker och ting sker.
Vi går på museum, fikar, städar lite, kollar på tv-serier, gör pärlplattor och leker med katten. Mycket mer behövs inte.
Det är fredagkväll, men det skulle kunna vara vilken kväll som helst, eller ingen kväll alls... för ingenting följer rutiner. Och jag tycker om det.
(på måndag sätter vardagen igång igen)

2013

2012 var inget bra bloggår. Jag orkade inte, hade ingen energi över. Kände mig ganska utpumpad mest hela tiden. Av olika anledningar. Mest jobbrelaterade.
Men nu är året nytt och jag tänker börja om. Börja om här på bloggen, börja om med en massa annat. Jag tror inte så mycket på nyårslöften, för jag lyckas sällan hålla dem. Men däremot tror jag på nystart. Jag ska rensa ut, skala av och leva av sådant som jag verkligen tycker om och får energi av.

Vi vill egentligen flytta till något större, men eftersom vi helst bor kvar i samma område har vi helt enkelt inte råd. Ett vanligt kedjehus kostar just nu över 4 miljoner och i min värld är de extra rum vi skulle få inte värda så mycket pengar. Ett enormt banklån som vi aldrig kommer att kunna betala tillbaka. Så jag försöker tänka om, tänka nytt med det vi har. Kanske en ny vägg? Nya skåp. Och framförallt ut med saker som vi verkligen inte behöver, saker som någon annan kanske behöver bättre.

Och jag ska försöka fortsätta blogga. För jag tycker om det, älskar att dokumentera, fotografera och kunna titta tillbaka.

Här är årets julkort. Mose har själv arrangerat och tänkt ut hur han ville ha det.