Ibland blir mitt inre alldeles svimfärdigt.
Speciellt när jag träffar människor som har tusen åsikter om precis allting.
Alltså, jag imponeras av människor som har ordentliga, genomtänkta åsikter, missförstå mig inte.
Men det är skillnad på åsikter och åsikter.
De som tycker hela tiden, om minsta lilla.
Det gör mig alldeles döv och dåsig och, som sagt, mitt inre svimmar och stänger av.
Jag tänker, lägg alla era meningslösa tyckanden på något meningsfullt, lägg energin på sådant som spelar roll.
Snälla, se kärnan, se poängen.
Nästa gång tänker jag avbryta, säga att jag skiter i ditten och datten.
Jo, det här blev snurrigt, men jag kan inte vara mer specifik. Och samtidigt behövde jag få det ur mig.
Men nu kom jag på en sak - möten och föräldramöten och föreningsmöten och allt vad det må vara, skulle bli ca 5 minuter långa om alla vore som jag. En som kanske tycker för lite när det gäller petitesserna. Och det vore väl inte så bra det heller kan jag tänka.
Balans.
När jag träffar sådana där riktiga åsiktsmaskiner, som bara dundrar på, då blir jag bara så matt. Orkar knappt öppna munnen utan nickar bara lite.
SvaraRadera