Hej hej och godkväll.
Jag är precis klar med adventskalendern. Moses alltså. 24 små paket kan ju kännas som en överdrift (med tanke på inlägget om julklappshysteri), men jag försöker skapa små traditioner. Traditioner som ungen min kan komma ihåg och bli glad av när han minns. För visst är det de där speciella stunderna som man kommer ihåg, som man njuter av när man tänker tillbaka på när man var liten?!
Och jag kan försäkra er om att de där 24 små paketen inte innehåller något storslaget. Många är godisar, ännu fler är pusselbitar som till slut blir ett helt Muminpussel (fick tipset av en fin vän, tack!), ett är ett par galonvantar som han verkligen behöver och ett är en tomtedräkt som han definitivt behöver.
Ungen min låg och myste i sin säng alldeles nyss. Eller jag menar, han låg och myste i vår säng, för han sover alltid där, i dubbelsängen (inte helt ultimat). Han låg och myste och tänkte på första december och på sin adventskalender.
"Imorgon mamma, då får jag öppna den första."
Hahaha, man kan antagligen köpa lyckan.
Det var kvällens flum.
Nu ska jag äta fil. Och godis naturligtvis.
ps. man kan tydligt se på den här bloggens bilder att jag i princip har samma röda trasor på mig varje dag.
Det där tycker jag är en jättefin tradition! Dels får Mose presenter, dels lär han sig att bli glad även för små saker.
SvaraRaderaSå mysigt! Jag har också tänkt att vi ska ha den traditionen när barnen blir större. Nu är dom för små för att uppskatta det. Hoppas han blir riktigt glad för sitt 1:a december paket.
SvaraRaderamen du är så vacker! allting ser fint ut på dig vet du! och duktiga du. jag har inte orkat fixa något sådant :)
SvaraRaderakramar Lycke
å vilken fin tradition! den kommer jag sno när henry blir äldre :)
SvaraRadera