Alla barn föds olika.
Ja, jag vet, det vet ju alla.
Och såklart förblir de olika och väldigt unika.
Men ändå... barnen formas, stöps i liknande former. För att liksom passsa in i samhällets normer.
Och det är ju såklart oundvikligt att helt hålla sig borta från de där formerna. Samhället vi lever i formar ju oss till viss del till den vi är och kommer att vara, inget fel med det.
Men ju mer jag tänker på formerna och normerna, desto viktigare blir det för mig att försöka se det som är Mose, se grunden.
Det är ofta skitsvårt.
Min son tycker till exempel inte om uppstyrda lekar.
Han vill vara i sin egen fantasi och när någon försöker styra in honom i en speciell lek låser det sig för honom. Man liksom ser på honom hur obehagligt han tycker det är, man liksom ser på hela hans kroppsspråk att han mycket hellre hade stannat kvar i den egna leken.
Hu, vad jag har ältat det här fram och tillbaka.
Att leka lekar ska ju vara kul, annars kan det ju lika gärna vara.
Men på simskolan då? Där leker de lekar för att barnen ska lära sig att simma.
Måste man gilla lekar för att vara med? Eller måste man vara med och leka trots att man hatar det? Är det en del av att lära sig?
I skolan måste man ju sitta i skolbänken med boken uppslagen. Såklart.
Hu va svårt det är.
Tänker jag, medan min son leker att en helikopter räddar två små gubbar från att drunkna medan de andra barnen lär sig att flyta på en röd dyna.
Ja, det är svårt det där. Man vill ju att barnet ska få vara den det är, få leva ut sin personlighet. Men samtidigt går det ju inte fullt ut, med samhällets normer och allt. Tråkigt men sant.
SvaraRaderaVilket bra inlägg! Jag funderar också mycket kring det där, utan att komma fram till någon direkt lösning eller svar. Kanske får man försöka möta normerna på mitten och vara extra noga med att låta det egna ta plats hemma. Och det är så svårt för man är ju själv, precis som alla andra, normstöpt och det är en del av ens liv men så vill man så gärna att ens barn ska få vara precis som dom är..
SvaraRaderatror att man mer och mer börjar se att alla barn är olika, och att alla lär sig på olika sätt. i skolan har de väl i alla fall fått upp ögonen för att det finns olika lärstilar, till exempel att vissa är mer visuella, andra lär sig genom rörelse etc. hoppas i alla fall att det unika får fortsätta att blomstra.
SvaraRaderaJa, varje människa är unik.En del är ensamvargar och en del är otroligt sociala. Visst kan vi träna upp en del under livet vi lever, men vår grundpersonlighet består.
SvaraRaderaLåt honom vara som han är och han träffar ju barn på förskolan som han leker med.
Kram.