En grej som jag inte kan glömma

Jag glömmer det mesta. Men det finns vissa småminnen som etsats sig fast. Ett är det här:
När jag var 19 år bodde jag i Kalifornien i ett år. Det var varmt och härligt och fruktansvärt exotiskt.
Varje morgon promenerade jag till jobbet, en promenad som tog sisådär 10 minuter.
En väldigt solig morgon mötte jag två killar som började prata med mig.
De berättade att de var turister från Japan, att de skulle åka hem dagen därpå och frågade om de fick ta ett kort på mig.
"Va? Varför då?", sa jag.
"Jo, vi trodde att vi skulle få se fler kändisar här runtomkring Los Angeles, men vi har inte sett en enda. Vi ville ju imponera på våra polare där hemma, men nu har vi inte en enda kändisbild att visa. Vi tänkte att vi kanske kunde få ta en bild på dig och säga till våra kompisar att du är Pamela Anderson.", svarade den ene japanen.
Jag var jättestressad och redan sen till jobbet, så jag sa okej.
Sedan dess är jag antagligen hela Japans Pamela Anderson.
Alltid något.
(jag tänkte lägga in en bild på Pamela och en på mig så att ni kunde jämföra lite, men efter att ha googlat henne kändes det inte helt ok)