Igår hade Mose tid hos logoped. Bvc tyckte att det behövdes, han kan ju inte säga r som man gör här i Stockholm.
Han ville såklart inte gå dit, så som den fina mamma jag är mutade jag med godis. Och som vanligt gick det hem.
Väl inne hos logopeden gick det riktigt bra och övningarna var hur roliga som helst. Nästan så att jag också ville göra dem.
Och hans r var det inte mycket fel på. Riktiga r behöver man inte kunna förrän i 6-årsåldern någongång.
Fint att det finns någon som sitter och bestämmer sånt.
Kanske borde jag ha blivit logoped - det verkar riktigt skoj.
(om jag inte minns helt fel sa min mamma någon gång när jag velade under gymnasietiden att logoped nog är ett bra yrke)
Sen åkte vi hem och hade världens finaste eftermiddag.
Vi är ju hemmapersoner, Mose och jag.
Det vill säga, vi gillar att vara hemma.
Vi skrev ord på kylskåpet, möblerade om och möblerade tillbaka igen. Dammade hyllor och läste ett gäng böcker.
På kvällen sa Mose:
"mamma, du är min gullprins (gullpjins)"
En himla fin dag.
Haha, åååh så många av oss skåningar som borde gå till en logoped....
SvaraRaderaJag håller med. Hur ska vi smålänningar göra?
SvaraRaderaVi har ju R i halsen, så att säga. Men det har funkat ett antal år nu, så det funkar säkert resten av livet också. Men jag förstår ju att det inte är detta som är problemet. Jag säger ju R, fast på ett annat sätt. Använder ju inte en annan bokstav. Lycka till Mose, med dina R. Jag tycker det är charmigt med olika R.
Kram.
Sv. Rebecka: skicka hit ett gäng skåningar! Iallafall två.
SvaraRaderaVi gick oxå till logoped några gånger och jag fick muta med glass för att hon skulle stå ut med alla diagnostiska test...
SvaraRadera