Mose letade fram alla mina gamla cd-skivor i gårkväll. Han gör det ibland när han inte har lust att lyssna på Bockarna Bruse, Bamse eller Trazan och Banarne. Efter en stund bestämde han sig för Silverchair. Hej hej gymnasiet!, tänkte jag då. Deras skiva Neon Ballroom snurrade om och om igen i min lilla tonårsetta i Vetlanda. Jag skaffade till och med en mailadress som började med tangledheart, inspirerad av låten Black tangled heart. Den mailadressen hängde med lite för länge...
Men efter att ha nostalgilyssnat tillsammans med Mose förstår jag faktiskt varför jag tyckte så bra om skivan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna några små ord