onsdag 29 juni 2011

Chronic bitchface

Exakt såhär känner jag mig. Jag vet inte hur många gånger folk har frågat varför jag ser så sur ut, varför jag inte ler lite mer. Men jag kan inte rå för att min mun går lite neråt när jag inte gapskrattar, att jag liksom glömmer bort dra på mungiporna när jag tänker på något. Jag är inte alls sur, det är bara så jag ser ut...
Jag älskar den här illustrationen från Kris Atomic. Väldigt befriande.

3 kommentarer:

  1. Jag med, jag med! Jag hatar när främmande människor prompt måste påtala att jag ser arg/sur ut fast jag inte är det. Vadå, jag kan väl inte le dagarna i ända?

    SvaraRadera
  2. Amen!
    Jag får alltid höra det. Jag ler ju inombords tänker jag..seriöst, om man ler hela tiden så får man höra det istället.."vad ler du åt?"..ingen som är nöjd liksom.

    SvaraRadera
  3. Emeli / lovely chaos30 juni 2011 21:12

    Sv. till Kakans mamma & Fifi:
    Exakt! :)

    SvaraRadera

Lämna några små ord