Jo, jag tänkte bara berätta att om ni går in på viforaldrar.se och söker på Emeli Grafström så hittar ni några av de artiklar som jag har skrivit för dem.
För egentligen är jag ju journalist, högskoleutbildad sådan. Egentligen.
Sådär håller jag på. Men det ska bli slut på det nu har jag tänkt.
För egentligen är jag ju stolt över det jag gör.
Jag skäms inte alls över att jag inte jobbar med det jag pluggade till. Jag lärde mig en hel massa, fick fina vänner och en drös med erfarenheter. Jag skäms inte över att jag inte orkar eller vill kämpa, bråka och stångas för de otroligt få bra journalistjobb som finns där ute.
Men ibland, ibland när jag träffar en viss sorts människor, får jag mindervärdeskomplex och liksom sätter igång och babblar om sådant som jag tror har lite mer status och värde för dem.
Som om de har gjort en skala på vilka yrken som är värda mest respektive minst.
Inte helt sällan säger folk som jag träffar: "men du ska väl gå tillbaka till skrivandet sen?!"
Vadå sen? Som om min butik är en parantes för att jag inte fick tillräckligt med journalistjobb?
Att göra något annat är mitt eget val, min egen dröm.
Så som sagt, nu ska jag sluta upp med att säga att jag egentligen vill och är något annat.
Skriva, som jag såklart älskar, kan jag ju göra ändå.
Lite här och där.
Nu är det butiken som gäller.
Tjoho!
Du bräcker alla statusstegar med glans. Egen,fin och cool, butik (snart)och duktig, smart bloggare. GO GIRL!
SvaraRaderaJag tycker att det är tufft att du jobbar med något annat än det du är utbildad till och framför allt att du vågar satsa och öppna egen butik. Jag stör mig också på det där med olika yrken och status. Jag är ju socionom och ibland tror folk att det yrket går ut på att vara snäll typ, när jag har en universitetsutbildning på 3,5 år och jobbar efter vissa metoder, plus att jag i vissa lägen måste vara ganska tuff och sätta mycket gränser och ge folk ofördelaktiga beslut.
SvaraRadera