Om att spara till långt

Jag har väl i princip nästan alltid haft långt hår. Drömmer ibland om en snygg page, men tar aldrig steget. Håret är för mycket jag (fråga mig inte hur jag vågade att göra dreads och färga det svart).
Ibland tänker jag att det är dåligt. Dåligt att så mycket av ens identitet sitter i håret. Andra stunder tänker jag att det egentligen inte gör så mycket, mitt hår är ju mitt, ditt hår är ditt och vi ser ut som vi gör. Huvudsaken är att vi trivs med hur vi ser ut, att vi liksom okejar oss själva. Även sånadär skitdagar.
Till saken: då och då får jag frågan om hur man får långt hår, hur man sparar. Det beror nog på, svarar jag då, beror på hur du vill att ditt långa hår ska se ut. Mitt hår är oftast ganska slitet och jag trivs rätt bra med det. Jag har lite svårt för dagar då mitt hår ligger alldeles blankt och slätt längs med ryggen. Därför borstar jag det inte särskilt ofta. Inte heller klipper jag det så ofta som jag kanske borde. Om man vill ha blankt långt hår ska man nog borsta morgon och kväll skulle jag tro. Och gå till frissan med jämna mellanrum.
Men a och o för att få långt hår är slita så lite som möjligt på det. Jag fönar aldrig. Jag borstar aldrig mitt hår när det är blött (hårstråna går väldigt lätt av när de är blöta). Istället borstar jag alltid igenom håret före dusch. Jag använder aldrig plattång eller locktång. Och jag använder nästan aldrig några hårprodukter som sliter på håret.
När jag sökte efter tips för långa hår hittade jag det här finfina inlägget på bloggen Jae's Temperance, via Tuva Minna Linns blogg Vintage (a love story).

Det är lustigt, men jag skäms alltid lite när jag kliver in hos "min" frisör. Trots att jag har valt att inte klippa mig så ofta känner jag alltid en slags skuld. Typ "förlåt att mitt hår är såhär slitet, jag looovar att ta hand om det lite bättre tills nästa gång".