I augusti för 8 år sedan förlovade vi oss, Fredrik och jag. Mer exakt den 9 augusti 2003. Då hade vi varit tillsammans i åtta månader och redan bestämt att vi skulle gifta oss i november samma år. Det är konstigt att vi var så säkra, att vi så snabbt visste att nu är det vi för alltid.
Vi hade beställt ringar, hamrade i vitt guld. En till mig, en till Fredrik.
Det var varmt, fortfarande sommar. Jag hade dreads, Fredrik hade långt hår (jag hade råkat säga att jag gillade killar med långt hår, så då satte han igång och spara). Vi var så kära och allt kändes oerhört stort och overkligt.
Vi promenerade ut på Djurgården, köpte med oss fika från ett kafé och satte oss i gräset under lövträd.
Det var så himla fint.
Tiden går alldeles för fort och livet går upp och ner och upp och ner hela tiden. Jag tror att det är viktigt att minnas de riktigt fina stunderna, att påminna varandra om dem, att komma ihåg tillsammans.
Lovely memories. We got engaged 8 years ago.
oj var det så länge sedan? fint, ni är fina!
SvaraRaderaJag tror att du har rätt! Att det är viktigt att plocka fram de fina minnerna tillsammans. Och idag plockar vi fram att det är fyra år sedan lille Mika kom. (Han gillar när jag berättar att han fick åka ambulans.) Hur stor som helst nu, fast också hur liten han vill ibland.
SvaraRaderaSv. Magda:
SvaraRaderaGRATTIS finaste Mika <3
Åh, vad fint!
SvaraRaderaIbland vet man nog att man har hittat rätt. När jag och Niklas nyss hade träffats visste jag att förr eller senare kommer vi att bo tillsammans och skaffa barn. Sedan tog vi det ganska lugnt, men det blev ändå så ju :)
Hej.
SvaraRaderaDin pappa och jag har varit gifta över 30 år. Håller med dig. Tänk vad tiden går. Då var vi två ungdomar, det är vi inte längre.
Livet går upp och ner. Så är det för alla, tror jag.
Jag har varit hos mormor i em. Hon var gift i 51 år innan morfar gick bort. Det är nog svårt att bli ensam efter så lång tid tillsammans.
Kram.
GUd välsigne er i livet tillsammans! Lita på er kärlek!
SvaraRaderaLouise