Vi tog tåget Mose och jag. Till Småland. Och idag har vi målat vitt.
Måla är kul, som terapi ungefär. Resultatet kommer så fort, man ser förändringen direkt. Jag gillar förändring, tycker liksom inte om när allt är likadant hela tiden. Rastlös skulle man också kunna säga. Jag far hit och dit, lägger saker här och där och gör min man en smula galen.
Ibland försöker jag lugna ner mig, andas långsamt, äta långsamt, sitta i mer än en kvart i taget med min vikning eller bok, men det går aldrig.
Man skulle kunna tro att jag får mycket gjort, men så är det inte alls. Istället en hel massa oavslutade projekt här och där.
Sån är jag.
Hur är du?
Jag är lite som du! För även om jag har blivit bättre med åren, så påbörjar jag små projekt som aldrig blir klara. Som det här med stickning. Varje höst får jag för mig att jag ska börja sticka, och det gör jag. Börjar, för det är kul. Sedan tröttnar jag och börjar på något nytt som verkar roligare och till sist lägger jag ner stickningen helt.
SvaraRaderaJag var en köksslarver förr, men när jag jobbade på en institution för missbrukare upptäckte jag hur kul det var att laga mat när det var ordning i köket, plus att sparade man all disk där hade man disk över hela bänkarna…
Jag trodde Niklas skulle säga nej till cupcakemattan, men när jag visade den tyckte han den var fin, konstigt nog. Så nu har vi TVÅ, en i badrummet och en i Ellys rum. Niklas ville till och med ha en på väggen...